Made in Thailand

På flygplatsen stod hans fru vid gaten... Jisses, tänkte hon och kände hur det brände på kinderna. Hon tog ett djupt andetag och sträckte fram sin hand och hälsade, frun hälsade tillbaka. Här var hon på väg till Thailand på kärlekssemester med fruns man och frun kom för att vinka av dem... Hon undrade hur han lyckats ljuga ihop en story som skulle få frun att tycka att det var okej att åka bort med någon annan men snart var dem på väg och inget annat spelande någon roll.
De hade en underbar semester i Thailand och gjorde pecis vad som föll dem in. Allt var helt oplanerat och de tog dagarna som de kom. De skrattade, lekte, festade och älskade.
Resultatet av resan kom 9 månader senare...

Fortsättning följer...

Stockholmsnatt

På dagarn jobbade hon i butiken, på kvällarna på Stockholms inneställen. När hon var ledig festade hon så mycket hon orkade. Hon blev aldrig trött, sömn var något hon inte ansåg sig behöva. Det var slut på att stå i köer, röda mattan - varsågod. Hon kände alla i baren, alla i dörren. Livet var en fest som dessutom oftas var gratis. Hon var singel och flirtade vilt. Så plötsligt dök han upp... Hon ville egentligen lite men kunde inte stå emot. Han jobbade också på krogen och hon var som uppslukad från jorden. Aldrig hade hon upplevt något liknande men... Han var gift och hade inga större planer på att lämna sitt vilket han ändå fick henne att tro. Men hon brydde sig inte, bara hon fick vara med honom ibland. Bara han fanns någonstans i hennes liv. Hon visste att hon gjorde fel men hon kunde inte hejda sig. Hon var hopplöst förälskad, det fanns ingen återvändo. Mannen bodde i perioder hos henne och hon brydde sig inte om hur han lyckats, vilka lögner han drog till med. Han lovade och svor att hon var den han ville leva men, om hon bara kunde ge honom mer tid. Tre stormiga år gick och de båda åkte till Thailand på semester. Där förändrades allt...

Fortsättning följer...

På egna ben

Hon hette Anna Andersson och hon var en helt normal tjej i den stora staden, på egna ben. Hon skulle minsann visa alla som tvivlat på henne. Hon jobbade i en butik som sålde inredning. Hon trivdes, fick nya vänner. Hon blev kär i den absolut förbjudne ekonmichefen som var tillsammans med chefens frus syster. Hennes mamma var totalt emot kärleken mellan de båda då han var 15 år äldre än henne. Men nu var hon vuxen och hon fattade sina egna beslut! Ingen skulle berätta för henne vad som var rätt eller fel - så hon vände ryggen till. De hade ett bra förhållande men eftet några år gjorde sig åldersskillnaden påmind och hon kände sig inlåst, hon ville mer. Hon sökte sig till Stockholms nattliv och hon passade in som handen i handsken. Hon träffade så mycket människor och kunde inte få nog av uppmärksamheten...

Fortsättning följer...

Hon

Hon hade alltid varit en självsäker tjej, på gränsen till dryg. En sån där person som tog plats. Hon gjorde sig hörd, var tvungen att ge sina åsikter om allt som betydde något och det som inte betydde ett skit. Redan som barn hade hon faktiskt oftast fått sin vilja igenom. Om inte med charm så med list och när inte det fungerade tjatade eller surade hon - tills hon fick som hon ville. De flesta skulle förmodligen kalla henne bortskämd men i hennes värld var det inte alls sanningen. Hon var populär i skolan, hade alltid pojkvänner och trängdes med det coola gänget i rökrutan. Hamnade jämt med fel umgänge och trodde hon kunde rädda världen. Det blev hennes fall och jäklar vad hon föll. Hon försatte sig i situationer som hon inte klarade ut och livet hade blivit svårt att leva. Att hon var så stark och otroligt envis blev hennes räddning. Hon startade ett nytt liv, på en ny plats där ingen visste hennes bakgrund eller kände till vilken person hon varit…

Fortsättning följer...

5 veckor senare...

På söndag är det 5 veckor sedan jag blev sjuk! Bihåleinflammation, luftrörskatarr och slem i lungorna. Penicilin x stark! Och nu, idag är jag äntligen feberfri. Jag har mest legat och sovit om dagarna fram tills idag. Känner mig rastlös och har fått tillbaka min energi. Längtar till jobbet!!! Jag är långt ifrån frisk men är på rätt väg. Kaaaanske kan börja träna i veckan om jag har tur...
Bakat frukostbullar! Mmmmm...

Jag har hunnit se vääldigt mycket filmer den här veckan,
här kommer veckans tips ;)
/Sandra Hasse Wiklund, på mitt sätt

Knight and Day
Action med Tompa Cruise & Cameron Diaz
Ahhhh... Han var snyggare i Cocktail men funkar ändå!

From Paris with love
Action med John Travolta
J.T rakad och hård! Hmm... Det låter konstigt! Men filmen är grym!

Just det! Bloggen...

Näe... Nu tänker jag inte be om ursäkt fler gånger. Jag hinner inte riktigt! Men idag ska ni få en supersnabb resumé...

Slutade träna IGEN, har barnen på typ heltid (utom söndagar), åkte på semester till Spanien, blev singel, jobbade lite till och hade 5 sköna semesterveckor med barnen. Mycket sol och bad.

Blev hundägare, blev moster. Varit i Skåne, snabb tur till Danmark, Stockholm och snabbvisit till Skåne igen.

Vågar inte tänka på hur många BiB jag lämnat på återvinning men gud så trevligt det varit! Slutat röka, blivit sams med exet, träffat hans nya tjej. Skaffat "trendig" hörapparat, mår bättre! Planerar utbyggnad i garaget och har bestämt mig för att stanna i mitt hus, min borg, platsen där jag känner mig som tryggast. Sålt en massa ljus, gillar mitt jobb, trivs. Pyntat om lite hemma, letar efter tapeter, fått för mig att jag ska göra väggmålningar till barnen. Alla aktiviteter har startat, fullt schema. Sonen tävlar, i allt han bara kan. Dottern har massa energi, det går bra i skolan. Ont i handled, rygg och nacke, höften knakar. Träffade naprapat, gillade naprapat, två barn på köpet. Fått några små anfall men känner mig stadig. Bytt frisör och ska börja träna igen - efter min grymma förkylning som försoffat mig i flera veckor.

Sååå ja! Det var det... Den korta snabba versionen.

Nu ska jag krya på mig!

Kram

Jag försvann ett tag...

Jag behövde en paus tror jag...
Allt blev ganska rörigt och jag kände inte för att dela mina privata problem på bloggen. Det tänker jag inte göra nu heller men jag är tillbaka.

Kram

And then came Ester and Elise

Ester
Den 1:a juli kom Ester hem. Hur gör man med hundar egentligen??? Den erfarenhet av hundar jag haft i ca 20 år är att hundar bits och jag är skiträdd för dem. Alla utom min systers lilla Bosse som är en chihuahua. Det började redan som liten då min pappas kollega hade en liten silkesterrier som iofs hade dålig syn. Gick man förbi honom när han åt hade man ett jack i hälen. Därefter hade min dagmamma två taxar som hette Qvintus och Affe. Vem av dem som bet mig har jag svårt att minnas... Min första dejt med exet slutade med att hans mellanpinscher högg mig i ansiktet...

De flesta jag berättat för om Ester har idiotförklarat mig mer eller mindre och så mycket uppbackning har jag inte fått. Som tur är, är Ester så himla duktig, lättlärd och mysig. Det här ska vi fixa. Hon är så fin med barnen och älskar att leka med dem.


Trött tjej...

Elise
Så tio dagar senare kommer lilla Elise till världen.
Jag har blivit moster och barnen har fått en kusin.
Vackra flicka, vi längtar efter dig!


Visst ser hon ut som en docka???

Peppar peppar...

Ta i trä!
Jag mår fantastiskt bra i min kropp och min balans känns bra!
Det är knappt att jag vågar säga det men så är det.
Har varit hos världens bästa föräldrar i Spanien och solat, slappat och haft det bra. Barnen var helt fantastiska hela resan och lekte tillsammans som aldrig förr. Underbara barn.


Snäckjakt


Paraplytjej...


Cooola killar!


Min fina mamma och jag fnissade som vanligt!


Vad gör man inte för snygg solbränna...?

Jag har hittat en ny kärlek också...

Skulle ju bara titta men då var det förstås kört.

Hela trion föll för lilla Ester. Imorgon flyttar hon hem till oss.

Söta Ester

Kärlek till mina barn...

Min son...
Jag gillar inte allt du gör men jag älskar dig villkorslöst. Jag är stolt över att vara din mamma och tar åt mig äran för att du blivit så kärleksfull och fin mot andra människor. Du kan göra mig galen med alla dina påhitt och du är ganska underhållande vad gäller dina ursäkter när du kommer för sent eller glömmer saker. Glöm inte att jag också var 10 år en gång i tiden...


Min dotter...
Du är så otroligt fin och har blivit stora damen nu. Jag är så glad över att få vara med dig och jag skulle inte byta ut tiden vi har tillsammans mot någonting. Det finns ingen som kan reta mig som du med din envishet. Undrar vad du fått den ifrån..? Det finns heller inget bättre än att kramas med dig. Jag älskar dig underbara...

Mamma

She did it!

Hon är så duktig nu, min lilla dotter. Hon har liksom tid och pratar så lillgammalt. Sötnosen! Nytt är också att hon talar om sig själv i tredje person där hon kallar sig 6-åringen...
"6-åringen vill ha en glass för det är gott, 6-åringar "rillar" glass."

Och nu när hon är 6 år var det ju dags att ta hål i öronen.
Jag trodde nog att hon skulle banga ur men...

Inte ett ljud sa hon och mäkta stolt över sig själv!

Tid önskas!

Jo, mina kära vänner...
Då jag har fullt upp med jobb, diverse sjukdommar och att jag har barnen på heltid så finns det inte så mycket tid kvar till den här...
Av någon anledning har det dessutom blivit en väldans efterfrågan på ljusen?! Inte så vanligt vid den här årstiden men nu ska folk tydligen både på studentfester, bröllop, inflyttningsfester och så är det ju snart Mors dag. Klagar såklart inte... :)



Dottern har börjat medicinera mot sin ADHD och det känns som att hon äntligen får tid till att tänka och känna. Jag håller tummarna. Hon är så duktig och sväljer sin lilla kapsel hel på morgonen. Hennes "tänka-vitamin" kallar vi den. Och för att hon är så duktig ska vi åka och ta hål i öronen idag!!! Undrar hur det kommer gå...

Aldrig tyst

Nej, just nu är det ett jäkla liv inne i mitt öra. Min tinnitus har bytt ljud och jag bara kan inte vänja mig vid eländet. Ni vet den där brandtutan som tjuter första måndagen i månaden... Med lite ljudförvrängning och ett pip i. Så låter det! Blä!

Jag har haft en mysig helg med mina föräldrar som varit här och firat dotterns 6-års dag!

Vägen hit

Mitt bloggintresse startade egentligen under min dotters utredning. Jag spenderade massor med tid framför datorn och den ena bloggen var hemskare än den andra. Jag minns att jag tänkte ”stackars föräldrar” och framför allt stackars barn. Så fick man sin dom och livet blev ju inte annorlunda för det. Dottern är ju som hon alltid har varit och jag tycker inte så synd om mig själv. Jag kan däremot bli ganska förbannad när någon av mina vänner klagar över sitt barns trots som nu pågått i flera veckor. Så är mitt liv och inte klagar jag så ofta… Jag kan inte påstå att jag accepterar diagnosen men jag lever med den och försöker göra det bästa möjliga av situationen. Man lär sig att se livet från den ljusa sidan.

Puss

Nu är jag habiliterad!

Ja... Så vad har jag då gjort i två veckor??? Jo, jag är nu specialist på innerörat och vet allt om Meniéres sjukdom. Har detta fått mig till att må bättre? Not so much men det var trevligt att träffa folk som fattar vad man pratar om när karusellen sätter igång. Jag har också lärt mig att läsa audiogram och fått veta att min tal-hörsel ligger på 54% och att jag har ca 40 % balans på mitt sjuka öra. Dessutom ska jag få hörapparat... Fast vet ni att det finns skitsnygga (för att vara hörapparater) nuför tiden... Man kan få med bling bling stenar och olika färger. Gissa vad jag kommer välja???

Sonen har börjat i en syskongrupp till barn som har autism. Han var på sitt första möte igår och tyckte det var skönt att få prata av sig och att få känna att han inte är ensam om att ha det som vi kan ha det ibland. Jag tror det är bra för honom och så snart jag orkar ska jag påbörja en ny behandling med dottern. "Frustrationsbehandling" kallas det. Spännande...

Imorse åkte jag på en fortkörningsbot! För helvete, har de inget annat att göra än att stå bakom buskarna och glo??? Kalaset kostade iallafall 2 000 kr och bara för det vara jag tvungen att åka och tröstshoppa lite. Kommer hem och upptäcker att det enda jag köpt till mig själv är bomullspads... Hmm... Ja, man ska ju glädja andra mellan varven har jag hört...

Puss på er!
Nu ska jag på samfällighetsmöte där vi har ny ordförande... Jippie!

F´låt

Men jag har inte hunnit blogga. Just nu går jag en habilitering för min Meniére och på torsdag är jag klar. Då kommer jag tillbaka med nya tag!

Kram så länge!

Dagen blev knasig...

Var på besök i Thailand inatt... En sån där verklig dröm som man inte kan släppa på hela dagen. Det var mitt första besök dit som faktiskt inte var ett dugg trevligt, bara konstigt. Jag vaknade imorse helt slut av allt resande och mitt alarm ringde för tredje gången. Idag skulle det ju uträttas stordåd var det tänkt men i min lilla förvirrade värld glömde jag bort att jag skulle lämna kaliumprover och hade åkt 10 minuter mot jobbet innan jag kom på det. Bara att vända om virrpanna! Då blev jag ju dessutom sen... Dagen har mest varit förvirrad och jag har inte fått mycket gjort. Jag som hade en sån god tanke om denna dag...

Vi som vill ha fred på jorden...

Längesen... Har varit lite upptagen...
Asså, just nu är jag så frustrerad över alla jäkla Facebook-grupper man blir inbjuden till som tex: Vi som avskyr djurplågeri, vi som vill sätta stopp för barnpornografi, vi som vill kastrera alla våldtäcksmän, osv. Så självklara saker som alla normala människor avskyr men att det finns grupper för sånt??? Nä, folk har för lite att göra. Jag går med i gruppen "Vi som inte vill ha några som helst orättvisor på jorden"! Tack och hej!

Back to life

Back to reallity....
Då var sportlovet slut och allt är som vanligt igen. Inte för att det varit så väldigt mycket av vare sig sport eller lov för min del. Sonen åkte till mormor och morfar och dottern åkte till Spanien med exet. Jag "flyttade" till södra sidan stan, mitt ute i skogen. Lugn o ro!



Måndag till torsdag har jag jobbat som vanligt och i torsdags gick vi ut och käkade. http://www.mistral.nu/
Wow! Snacka om att kunna göra mycket av lite och vilka viner sen. Dock fick man blunda när man skrev på notan, eller den som betalade fick göra det... En härlig upplevelse!

Om en liten stund kommer dottern hem och lilla familjen är samlad igen. Det har varit jätteskönt att bara vara Sandra och inte mamma den här veckan. En liten paus helt enkelt men nu längtar jag efter att få vara både mamma och Sandra igen.

Ibland

Jag tycker om att skriva! Om saker jag älskar, hatar och allt däremellan. Den renaste formen av lugn infinner sig i min kropp efter att ha knappat på tangentbordet och fått ur mig allt. Det är som Ronjas vårskrik för mig. Appro på det... Jag undrar lite över SMHI´s utrustning... Eller om de ens har någon! Inte så många rätt va???
Ibland orkar jag inte blogga, vill lägga ner hela bloggen bara så där. Ibland har jag så mycket att skriva att jag väljer att inte skriva därför inlägget kommer bli för långt och inte en jävel kommer att orka läsa. Ibland bubblar det känslor inom mig men då kan jag ju inte skriva om det heller. Alla personer eller objekt som mina känslor handlar om, vare sig det är positivt eller negativt läser ju the "fukin" blog! Och jag står fortfarande fast vid att privat är privat men det blir klurigt ibland. Men lite värdelöst vetande ska jag minsann bjussa på!

Laphroaig är det äckligast jag någonsin druckit i alkoholväg och trots detta lyckades jag få i mig en ofantlig mängd. Dock bara en gång...

Jag kan inte spela Backgammon, har inte ens ett hum hur det kan tänkas gå till!

Jag går inte på A-brunnar!

Jag saknar all form av lokalsinne och har nu kört vilse varje dag sedan i fredags. Eller vilse... Kommit på olika vägar kanske jag ska säga... T o m från Arlanda när jag lämnade sonen, tänkte att det säkert fanns en annan klurig väg som jag tycktes minnas att någon tipsat om. Min iPhone är min räddare här i livet sen laddaren till min GPS mystiskt försvann.

Jag blir tokig på människor som inte lärt sig de, dem och dom.
Man skriver ALDRIG dom!

Jag hatar Grumme diskmedel - älskar Yes.

Jag älskar Biotherm deo - hatar Nivea.

Jag är lite sur för att bloggen har flest träffar på "Vad är kaliumbrist". Som en jäkla FASS eller doktor Tina. Ja, men sug i er. Kan jag stå till tjänst har jag ju gjort något gott idag!

Hej då!

Dagens dumma goda?

Jag hade precis lagt mig till rätta i soffan jag kommit att avsky. Den passar ju inte in här längre. Barnen hade just somnat till högläsning och jag kände att jag varit en duktig mamma. Mina fina barn... Buffade upp kuddarna och bäddade in mig i täcket jag släpat ut från sovrummet. Såg fram emot filmen jag olagligen laddat ner. *Pling Plong* Men vem fan ringer på min dörr nu??? Funderade på att bara ligga stilla i soffan och låtsas som att jag inte var hemma men om miffot där ute skulle fortsätta plinga skulle förmodligen barnen vakna och filmen skulle bli senarelagd om ens sedd. Jag reser mig motvilligt, svärande upp och klampar ner för trappan. Där står det en man i 30-års åldern som förmodligen spenderat tonåren på Docklands och numera har övergått till att röka gräs. Hans glasögon var så tjocka att hans ögon såg ut som på en seriefigur. -Hej, sa jag surt. Han började lamt berätta om hur hans mobil laddat ur och att han skulle köpa sms-biljett till bussen, hade inga kontanter och buhubuhu. Jag blev så jävla arg!!! Näe... Jag blev galen! Jag är en snäll människa i den värld jag lever i, men när någon plingar på min dörr sent en vardagskväll när jag är ensam hemma med mina barn... Den ilska jag kände kom inte i fas med orden som kom ur min mun. Jag hann precis tänka att det kanske var en farlig människa jag hade 50 cm i från mig och lugnade mig snabbt. Ja... Jag blev rädd! Gav honom 30 kr och låste dörren medans pulsen skenade iväg. Jag sneglade ut och jo... Han gick ju på bussen... Tänk om han inte skulle med bussen, så enkelt det skulle vara...

Är det vår i luften?

Snacka om knasiga preferenser... När jag var liten och det var vinter fick man knappt gå ut om det var mer än tre minusgrader. Det var en sällsynt upplevelse i de skånska trakterna där jag växte upp. Nu efter att vi haft -25 i den ort 55 mil norrut jag nu bosatt mig i, känns - 3 som att det är vår i luften. Jag har varit på ett strålande humör och solen har knackat mig på ryggen hela dagen. Nu är det helg för mig eftersom jag inte jobbar på fredagar. Barnen är också på ovanligt bra humör och vi har haft en riktigt trevlig vecka utan några som helst tjaffs och bråk. Snart åker de bort från mig, på sportlov. Just nu vill jag inte att de ska åka, vill att de ska vara hemma med mig och vara underbara men det tar vi igen när de kommer tillbaka. Jag ska passa på att jobba lite men framför allt ska jag göra Sandra-saker och försöka stressa ner och bara ta det lugnt. Tydligen ska jag "semestra" på södra sidan stan, style a la vardag... Läskigt!!! Men jag kan ju åka hem precis när jag vill om lasson drar åt för hårt...

Jag har fått höra på omvägar att jag "träffat" någon som jobbar på samma företag... Det är ganska intressant hur ett rykte sprids och blir till någon annans sanning. Och det stämmer inte, han är inte anställd på företaget där jag jobbar. Men vi har känt till varandra under ganska många år och ja, genom jobbet. Där stänger jag kakburken för idag och njuter av att det är helg!

100 Push Ups

Kul program som jag började med i början på februari. Första gången ska man göra så många push ups man bara orkar. Jag klarade 21! Inte helt klart om de sista två skulle godkänts om jag haft åskådare men som tur var hade jag inte det. Iallafall var 21 betydligt mer än jag trodde jag skulle klara. Sen kör man igång efter sitt eget program (som jag har i min iPhone men som finns på nätet och Facebook mm) och efter 6 veckor ska man klara 100 push ups. Kolla, det är kul! http://hundredpushups.com/
Idag har jag gjort totalt 86! Dock inte i en följd...

Snusmumriken

Blä för snus! Och ja, det var den "lilla detaljen" i förra inlägget.
Dessa äckliga, bajsfärgade, illaluktande sopor förföljer mig. De dyker fortfarande upp i blomkrukor, bakom spisen (!), i rabatter, i gräsmattan, i garaget. En klar förbättring dock, för några månader sedan fanns de fan överallt! Ööööörk! Och nu helt plötsligt i en mun... igen!
Den här typen av problem är till för att lösas! :)


Och själv är jag ju perfekt???
Nja, så långt ifrån man kan komma kanske...

Fick ett mini-anfall igår, det första på länge. Lämnat prover idag så imorgon får vi se hur lilla kaliumet mår... Kan med säkerhet säga att det är lågt iallafall. :(

Wake up and smell the coffee

Jag har inte kunnat skriva på ett tag... Har börjat flera gånger men så blir det för privat och jag klappar igen datorn och ger upp. Det är lite upp och ner för tillfället och mina känslor är i uppror. Gick det inte för snabbt? Vem fan bestämmer den där tidseran egentligen??? Det känns ju så bra men tänk om det inte är på riktigt. Men det kan man ju aldrig veta. Gillar inte att inte veta men om man hade alla svar skulle det kanske inte vara så kul heller. Obviously har jag stora trust-issues som jag inte vet hur jag ska komma ifrån men jag jobbar på det. Nu ska jag försöka strunta i allt det där och försöka leva i nuet. Helt tvärtom mot hur jag normalt jobbar, fröken har koll på allt! Det är väl halvofficiellt att jag har träffat någon och jag är inte längre singel men jag väntar lite med några "etiketter". Jag fnissar, saknar, längtar, njuter och myser. Han "behöver inte mig" men vill vara med mig ändå. Han är som den jag beskrev i ett inlägg i november. Bortsett från en liten detalj... Och den "lilla detaljen" kanske är mer mitt problem än hans. Gissa vilken...

http://diagnoslivet.blogspot.com/2009/11/booooom.html

Jag ska bli moster i sommar till en liten tjej! Wiieehii!

Bridezilla vs Pessimisten

Min vän ska gifta sig och jag förpestar hennes tillvaro som bara jag kan göra. Jag kan helt enkelt inte låta bli dryga kommentarer som: Ja, äktenskapet är lika äkta som anledningen till att du ska ha vit klänning på dig. Ja, för oskuld är du ju inte! Borde du inte ha svart på dig mätt i antal. Gissa vem som sen skrattar högst. Är på ett störigt humör känner jag. Får till svar att det ju är tradition och att det ska vara så med kyrka och skit. Jag maler på om att hon knappast har i en kyrka att göra, möjligen för att bikta sig och inget annat! Vet du hur mycket pengar du skulle spara på att gå ur kyrkan??? Tills döden skiljer oss åt eller tills något bättre dyker upp! Och så slog det mig... Vems verklighet pratar jag om nu??? Mina föräldrar är lyckligt gifta, mina bästa och närmsta vänner också. Hmmm... Jag känner faktiskt inte så många som skiljer sig om de nu kommit så långt att de gifter sig. Hon ler sådär fånigt och är tillsynes lika förälskad i sitt kommande bröllop som i sin blivande man. Och bara sådär tog alla mina argument slut! Då kände jag att jag var tvungen att avsluta samtalet illa kvickt innan hon skulle upptäcka att jag helt plötsligt tvekade. Hmmm... Ja, jag får inte bli tärna iallafall!

Plötsligt vänder det!

Kan man reklamera den här hösten/vintern? Jag åberopar ångerrätten och raderar bort några minnen och upplevelser. Så praktiskt det skulle vara! Om man hela tiden tittar i backspegeln är det lätt att köra av vägen och det verkar ju väldigt dumt! Jag har kommit på en sak. Vi underliga varelser som delar planeten Jorden är en märklig art. Vi söker bekräftelser hela tiden i andras uppfattning om saker. Hur bra kan det bli? Att man frågar om någon annans åsikt och tycke för att själv fatta ett beslut som man ska stå för. Ja, välkommen till min snurriga värld. Jag tänker för mycket!

Provsvaren har kommit! Jag trodde ju att jag hade fått magsår men det vara "bara" magkatarr, inga bakterier! Och kalium 3,3! (Ska ligga mellan 3,6-5,0 men det är nära nu!) Jag har gått upp lite i vikt och mår oförskämt bra! Jag har träffat någon men mer än så vill jag inte säga just nu och mer än så vet jag inte heller, men det känns bra... Life is fabulous och den spalliga, tokiga skånskan är tillbaka med mer erfarenhet i bagaget!

Imse vimse

Jag kastade av mig kläderna som hamnade i en hög på golvet. Skrattde till och tänkte på vad jag skulle sagt till barnen just nu om de hade varit deras klädhög. Flinar för mig själv och helt enkelt vägrar lägga kläderna i tvätten. Ur iPhonen strömmade musiken med Gavin Degraw precis som vilken morgon som helst. Fast det här var ingen vanlig morgon, nej inte ens morgon. Jag hade fixat i tvättstugan hela förmiddagen och kände mig riktigt nöjd. Nu väntade en lång skön dusch med inpackning och hela kittet. En känsla av att den här dagen för att inte tala om kvällen skulle bli grym... Jag sjunger, nja... försöker ska det väl kallas, dansar och tvättar håret och ser nog fruktansvärt fånig ut. Men då visste jag förstås inte att jag var iaktagen... Vattnet forsar i mitt ansikte och jag står länge under vattnet och bara blundar. Vattnet börjar svalna, oj då... Som sagt så har tvättmaskinen gått för fullt och jag hade duschat ganska länge. Samtidigt som jag masserar in mitt balsam höjer jag blicken och ser något i ögonvrån. Jag blir helt paralyserad av skräck och gallskriker samtidigt som jag kastar mig ut ur duschen.

Jag vill säga att jag verkligen inte är rädd för småkryp men den här gossen klassas som något helt annat. Kanske skulle rovdjur var ett passande namn?

Jag ringer Linda och berättar. Hon hämtar alla barnen från dagis/fritids och kommer över. Men inte ens våra tuffa 9-10 åringar har lust att röra vid mr jätte. Det blir att ringa Mange, Lindas och min man. Ja, han är ju Lindas men jag får låna honom vid nödsitationer vilket ju detta absolut var! Och Mange... Han är en riktig man han! He killed the bastard!

Men det är inte lika avslappnat att duscha längre...

Fick en iPhone och försvann...

Nästan iallafall... Vilken fantastisk liten manick! Dock inte så lätt att blogga med men förutom att blogga så känns datorn nästan överflödig just ju. ;)

Det har hänt massor på senaste tiden! Både bra och dåligt!
Jag ska berätta om min onsdagskväll...
Jag hade planer inför kvällen som inkluderar en speciell gäst och carpaccio. Jag blev erbjuden lite avlastning vad gäller att hämta sonen efter slalomträningen. Det är en t o r på ca 5 mil så normalt sett är jag kvar och fikar med dottern men 1,5 timme är ganska lång tid för en liten dam som denna. Skönt då fick jag lite försprång hemma! Kl 19 ringer mobilen och det är ett nummer jag inte känner igen. Det är en man från slalomklubben. Jag frågar direkt om det hänt något och får till svar att "ja, och ambulansen är på väg, sonen har skadat sitt knä". Panik! Avbokar hämtningen som istället möter upp på akuten, ringer mina ICE-personer som såklart som alltid ställer upp så de tog hand om dottern. Jag kastade mig in i bilen och körde som en galning, halt var det minsann. De ringde från ambulansen och jag fick prata med sonen som lugnat sig och nu insett att han faktiskt åkte ambulans. Det tyckte han var lite spännande... Hmm! Väl framme så är sonen ganska okej. Han har ont och knät är lite blått och lite svullet men röntgen visade att allt var helt! Puhhh...

Under veckan som gått har jag haft ganska ont i magen och har börjat äta Losec. I måndags hade jag så ont att jag tvivlade på att det ens var magkatarr, trodde snarare på blindtarmen så ont jag hade. I tisdags hade jag lite småont men helt klart bättre. Men på sjukhuset... Jävlar är allt jag kan säga! Jag knyter mig, kan knappt stå och håller på att svimma av smärta. En läkare kommer fram och frågar hur jag mår och jag börjar kräkas. Hamnar på en brits, får lite tabletter och vatten och efter en snabb resumé säger läkaren att jag troligen har magsår. Perfekt! Sonen haltar in och sätter sig på min brits i sällskap med gästen som blev utan carpaccio. Vad hände? Här ligger jag! Sonens läkare kom i klämde lite på mig. "Jasså en ny patient"? Hmmm... Vi åkte iallafall hem allihop och jag har träffat min läkare och tagit lite prover och fått ännu fler tabletter. Får svar på måndag... Sonen mår iallafall bra...

Gör som jag tänker!

Barnen kommer hem, huset är nystädat och doftar svagt av Ajax lemon. De kastar sina skor, kläder, väskor, leksaker precis innanför dörren och rusar iväg på nya äventyr. Jag har lovat mig själv att försöka att inte gapa och skrika när jag blir irriterad utan jag ska få detta att fungera ändå! Jag kallar ner barnen som kommer suckande ner från trappan. De lägger på sin nonchalanta min. -Va e re? Jag ler mitt mest tillgjorda leende och sneglar på klädhögen. Den här saken upprepas ungefär varje gång barnen kommer in det där hållet, alltså minst 7 gånger i veckan. Ja, minus då varannan fredag-måndag... Och suckande plockar de ihop och trycker in allt som en boll i garderoben. Jag harklar mig och kallar igen med bara pekfingret och pekar lika leende på garderoben. Sonen ger mig onda ögat men gör som jag säger och det är frid och fröjd. Mamma nöjd, alla nöjda.

Lite sådär har jag väl gjort med mina ex...(och det gäller nog alla som jag bott med) Ni vet... Man tittar menande och vill att marsianen ska förstå. Ser han inte att det behöver göras??? Måste jag be? Tydligen! Och sen blev det ändå inte som jag tyckte att det skulle vara. Så då surar jag och gör jag om och gör rätt. Du blir han sur. Och så undrar de varför de aldrig får ligga. Gör som jag tänker så blir allt mycket lättare!

Bättre ordspråk

Oj oj vad jag var trött när väckarklockan ringde imorse. Inte så konstigt kanske efter en hektiskt helg med middagar, simtävling och galen utgång. Kommer till jobbet lite halvmotiverad och har faktiskt lite ångest. Öppnade mailen och hade fått ett mail som gav mig ett leende. Delar med mig.

Nya tider kräver nya ordspråk

Den man ligger med får bädda.

Den som tar, han har.

Det man inte minns, har inte hänt.

Det man inte vet, har man ingen aning om.

Det vi inte gör idag slipper vi göra om i morgon.

Förtala är silver, förtiga är guld.

Gammal kärlek kostar alltid.

Har man slagit yxan i båten får man ro som fan.

Liten stuga kallas ofta stort dass.

Man måste kyssa många grodor innan man hittar sitt svin.

Den som bara kollar i backspegeln kör oftare i diket.

Den som dricker ensam har bara sig själv att fylla.

Den som gräver en grop åt andra får 88:50 i timmen.

Den som spar han har men inte roligt.

Det finns inga dumma frågor, bara dumma människor.

Det man inte har i huvudet får man ha mellan benen.

Det som inte tar död på en... får en i alla fall att må riktigt dåligt.

Det är med kärlek som med whisky, den tar slut.

Dåliga flickor är inte det sämsta.

Framtiden var bättre förr.

Friskt vågat, halva inne.

Först till skrivarkön får först skriva ut.

Hårt arbete lönar sig i framtiden, lathet lönar sig nu.

Ju fler kockar desto större fackförening.

Kvinnans list övergår när mannen får stånd.

Livet är hårt, men orättvist.

Man har inte roligare än man köper ut för.

Man lever bara en gång och många inte ens det.

Obeslutsamhet är nyckeln till flexibilitet.

Problem är till för att skjutas upp, för att sedan glömmas bort.

Ropa inte gay förrän du är inne i häcken.

Älska din nästa, men var diskret.

Även den starke får ta i när han skiter.

Även i de lugnaste vatten drunknar man.

Lite för tyst

Kommer hem från Enköping där vi varit på ännu en simtävling. Jag hör tystnaden i huset, kan det vara såhär tyst... Då kom jag genast fram till att det inte skulle vara omöjligt att ta en trip till staden och busa lite. Det låter väl som en utmärkt idé? Jag tror jag gör det! Jag tar ett beslut och bestämmer att jag gör det!

Vimmelbild

Jag ska aldrig...

Klarar man inte av att vara bakis ska man fan inte dricka heller! Eller hur brukar man säga? Tål man inte spriten ska man fan inte dricka den heller, så är det va? Uhhh... Absolut Mango stod det på menyn igår. Spriten tar över min kropp som en exorcist och får mig att tänka baklänges. Det är en ädel konst som kan vara knepig att bemästra men som sagt... Som att frivilligt hälla i sig en ond skepnad! Jag själv blir inte ond bara knäpp! Jag tål det inte och det är ingen bra kombination med min söta lilla Meniére... Vin går bra men INTE starksprit. Det är ju knappast någon nyhet och det lär väl inte bli sista gången heller, det fattar ju vilken idiot som helst men visst låter det bra?! Jag ska aldrig... Av minnet att dömma intogs det en salig massa drinkar och det kommunicerades på just de sätt det borde finnas alkolås för! Mest för att man aldrig kommer ihåg. Fast å andra sidan... What the hell...

Helgtjuvstartar!

Imorse trippade jag in till chefen och bad om att få vara ledig imorgon och det fick jag. Han är snäll min chef! Därefter fick jag ett sms från en väninna som vill komma över och tjejsnacka lite ikväll. Så passande. Gick på lunch med mina kollegor och när jag ändå var i närheten av Systembolaget... Gissa vad som hände??? MOHAHAHA!!! Yes, jag fick visa leg! Önskar jag kunde hoppa och studsa av glädje men har dock lite för ont i min stackars kropp efter "HIF-matchen" igår...

Jag är en envis jävel

Ta ett djupt andetag och håll dig för skratt så ska jag berätta vad jag sysslat med idag. Jag har tränat, på ett gym! Åhhh, tänk att jag vet vad ni tänker! Men närå, jag har bestämt mig för massor med saker idag och inte en chans att jag ger mig. Om jag kan röra mig alls imorgon så blir det träning igen redan då! Jag har en plan och ett mål. Nu jäklar... Jag frågade min nya livsmentor hur lång tid det här kommer ta och berättade vad jag ville uppnå. Han frågade då hur ofta jag tänkte träna. Vaddå, räcker det inte med idag?!? Hi hi! Han var från Helsingborg och hejade på mig som hela HIF:s hejarklack! Och det behövs... Jag är ju klen, trodde jag var starkare. Men just nu ska dottern och jag iväg på tjejgrejer medans sonen åker skidor. C Ya!

Invägning 46,7 kg och jag ska upp!


Ni ser bulan va?!

Fokus!

När jag stannar upp och tänker efter kan jag inte annat än att skratta åt mig själv. Sandra i ett nötskal, föga förvånande. Hur var det nu igen? Vad skulle jag fokusera på??? Nej, det var inte så här det skulle vara. Jag är ju bara jag, nu känns det som jag är någon annan. Gör om, gör rätt! Ni kanske inte förstår men det är inte meningen heller. Jag kan inte jonglera, har aldrig kunnat men nu står jag här med massa bollar i luften och alla kommer emot mig i en ilande fart. Vilken ska jag fånga? Eller ska jag ens det? Jag förälskar mig i saker/prylar men jag vet ju bättre egentligen. Igår en iPhone men det var ju ett bra pris. Idag köpte jag fasiken nästan en ny bil men den gamla börjar ju kosta pengar. Hittar alla möjliga ursäkter och det är bara mig själv jag lurar. Ha ha ha!
Nä, fokus fröken!

Energi

Lugn och skön helg... Jag har fått en sån otrolig energi! Jag har tagit tag i saker som jag skjutit på, och stenen i bröstet är borta. Jag har efter tre månader nu flyttat in i garderoberna som mitt ex tidigare hade sina kläder i. Min fd lilla klädskrubb är nu ett förvaringsrum! "Bastuförrådet" är på väg att bli en bastu och gästrummet är snart ett gästrum igen. Jag har träffat vänner och jag har lättat mitt hjärta men också fått en annan syn på saker. Det här med exets situation är ju lite knepigt men jag förstår honom på ett sätt. Själv skulle jag aldrig tänka tanken, skulle inte kunna vara ifrån mina barn någon längre tid men vi är alla olika. Jag kommer att fixa det här och det kommer barnen också. Det är vi som är vuxna så nu är det dags att uppträda därefter och göra det bästa av situationen. Ibland kommer jag på mig själv med att se svårigheterna i allt men jag ska fokusera på möjligheterna istället. Jag har gått vidare!

Johan och Malin, blev det någon dejt?

Okej, lugnat mig...

Idag känns allt bara bra igen efter gårdagens frustration. Jag har jobbat mycket och lekt chuafför och bank på fritiden och så får man bara skit tillbaka så därför blev det lite för mycket igår. Och så kände jag mig plötsligt helt inspärrad...
Jag laddade sonens kontantkort med 300 kr och vips, efter 12 dagar är pengarna slut. Sur?! Näe... Förbannad! Jag städar och städar och kidsen drar fram. Men nu har jag bara trevligheter framför mig och årsbokslutet är klart! Ska finurla lite på den där resan som jag är sååå värd just nu! Önskar alla en underbar helg! Kram på er!

Ansvar del 3

Behöver kanske skriva av mig..? Efter att ha tjaffsat om att han vill ha barnen mer har mitt ex har bestämt sig för att ta ett jobb som betyder att han inte ska ha barnen på ca 6 månader, vilket betyder att jag då inte har rätt till en gnutta frihet. Han behöver tänka på sig själv. Ja, för det har han ju aldrig gjort tidigare!!! Stackars barn... De kommer såklart längta efter sin pappa! Att man bara kan välja att vara förälder när man känner för det, fantastiskt! Gahhhh! Nä, jag ska kanske inte gå djupare...

Deep talk

Vilken dag... Igår när vi var på kalas började sonen hosta och kändes varm. Det blev värre under natten och han fick vara hemma från skolan idag. Typiskt, jag har årsbokslut med kort deadline! Han fick helt enkelt vara på jobbet inlåst i vårt vilorum. På vägen hem småpratar vi lite om allt som hänt, att pappa flyttat och hur allt känns. Världens underbaraste son svarar då att det nog är på tiden att jag träffar någon. *Harkel* -Jasså... svarar jag generat. Hur ska han vara då? Jo, han ska vara snygg för dig och så ska han vara snäll, gilla barn, ha ett vanligt jobb så han inte är borta så mycket, han ska vara omtänksam. -Ok, svarar jag. Det låter ju bra! Ja, svarar sonen och så ska han vara över 20 år! Jag bara skrattar, det ska jag nog klara! Ha ha! Vi är tysta en stund sen frågar sonen... -Mamma, hur frågar vuxna chansen på varandra? Ehhh! Vad ska jag svara?!
-Ja man pratar mycket med varandra och då ser man om man tycker om varandra. Man kanske går på bio eller äter middag tillsammans, gör saker tillsammans. -Är man ihop då, frågar sonen? Uhhh... -Näe, då dejtar man. -Är det då man hånglar, frågar sonen... (?) Vad vet du om att hångla??? Vi skrattar lite båda två. Undrar om han läser min blogg, för nästa fråga är såklart... -Vem var du på bio med då? (Han såg iofs biobiljetterna på jobbet.) Jag brister i skratt och svarar något undvikande.
-Har ni ätit middag också? Jag kan bara inte sluta skratta, är jättegenerad och inte alls förberedd men skakar på huvudet som svar. Han är så förbaskat smart min lille kille som inte är så liten längre. Det har han fått efter sin mamma! Jag är inge bra på att förklara tydligen...

Millenium - check

Hade barnvakt igår och hade bestämt mig för att gå på bio. Har ju vägrat se Avatar eftersom jag inte gillar science fiction men tänkte ändå att jag skulle se den. En ensambio. Men det blev ändrade planer! Det blev bio, "Luftslottet som sprängdes" och inte ensam. (Förlåt mina kära kollegor!) Jag hade en trevlig kväll men filmen gjorde mig lite besviken. Liksom "Män som hatar kvinnor" saknades så mycket av boken. Det blir svårt att koncentrera sig på filmen när man hela tiden tänker nääääeee, så var det ju inte! "Flickan som lekte med elden" är den bästa filmen, där har de lyckats få med i stort sett allt. Okejokej, om jag inte läst böckerna kanske jag hade gillat alla filmerna. De är ju välgjorda och bra skådespelare. Jag hoppas verkligen på att det fjärde manuset dyker upp. Den där historien gör mig rasande! Eva Gabrielsson levde med Stieg Larsson i 32 år men de var inte gifta. Om de separerat hade hon haft rätt till hälften men inte när han dör? Hur i helvete kommer det sig att Stiegs pappa och bror anser sig ha rätt till arvet när det dessutom inte ens stod varandra nära. Snarare tvärtom. Jo, för ett testamente som är skrivet 1977 då han skulle resa till Etiopien där ett inbördeskrig pågick. Ucsh... Det här inlägget sulle kunna bli hur långt som helst. Så jag sätter punkt för idag. Kalasdax med kidsen!

Startkablar

Efter en tokig dag på jobbet kom jag på att jag hade tusen saker att fixa. Sonen ska åka till Kungsberget vilket vi egentligen bokat av men nu skulle han åka iallafall... Då skulle det ju skaffas nya pjäxor och lite annat. Speciell matsäck beställdes och jag flängde fram och tillbaka i diverse butiker. "-Nja... De pjäxorna är inte så snygga..." Gaahhh... Allt fixat så ska jag bara stanna till på Ica-Stopp. Jag springer in själv och barnen sitter kvar i bilen. Då passar de på att tända lampan, ladda sina Nitendo och sätter på dvd:n i bilen. Tror inte jag var borta mer än 4-5 minuter och biljäveln var helt död när jag kom ut. Okej, det här är ett av de få tillfällena som jag behöver en man! Men jag fick låna en. Magnus, min hjälte. Han är egenligen en väns man men hon lånar ut honom ibland vilket jag är djupt tacksam för. (Ni är bäst!) Han kom och räddade oss i kylan med startkablar. Sen blev det middag hemma och tjejsnack! Mange är också bra på tjejsnack men efter några timmar gick han hem och sov och då blev det verkligen tjejsnack! Ha ha ha, underbart!

Kan du spelet?

Hittade det här i Spanien, undrar vad det heter på svenska...

Nu är det inte det spelet jag syftar på... Men på riktigt, någon som kan? För det kan iallafall inte jag. Ni vet... Man träffar någon och så uppstår det kemi. Sen är det bara trams. Man ska inte ringa eller smsa fast man vill. Den som håller ut längst vinner... Eller? Man säger ja men menar nej. Eller tvärtom... Väldigt kvinnligt måste jag nog tycka. Ha ha... För mig är det helt tvärtom. Jag säger kanske inte rakt ut vad jag tycker men om jag får en fråga så svarar jag... Jag kan vara brutalt ärlig dessutom.

Igår skrev jag och frågade hur ett gammalt (mitt första) ex mår. Eller jag skrev "Läget?" Så får jag till svar: "Bara fin fint! Själv då? Hur kommer det sig att ytliga, kaxiga, snobbiga MITT EFTERNAMN helt plötsligt skriver till lilla vanliga mig?" *Harkel* Hmm, ja... Trevligt... Gissa om jag blev snopen, trodde inte någon uppfattar mig så men jag hade tydligen fel... Ha, men tydligen gillar han sånna personer då eftersom vi var tillsammans i nästan två år...

Killar... ni är en underlig sort och jag förstår mig inte på er alls!

Mobilalkolås önskas!

Fick ju för mig att jag skulle gå ut igår... Hade en plan men den sprack totalt! Jag är inne i stan vid 22 tiden och trippar in i mina klackar på Noppe´s. Där sitter mitt sällskap... och några väldigt bekanta ansikte sidan om. Japp, där sitter exets typ närmsta killkompisar, hela gänget... Men tjena... Det blev ju såklart väldigt märkligt men det var vi alla överens om. In med något stark! Och kvällen hade börjat! Det blev det ena stället efter det andra och jag stod med ett glas i handen hela tiden. Vi åkte limo och jag hade djupa diskussioner med Micke Brinkenstierna om mellanstadietiden... O boy... Det dansades och stojades och han i The Poodles - vad han nu heter och jag kom lite på kant. Asså... vilken kväll... Och den tog aldrig slut heller. När jag kollade i min mobil i morse fick jag ju skämmas lite, minst sagt. Fast det var ju lite kul också! Ha ha ha... Tidpunkten för hemresan vill jag inte ens tänka på... Men det var en orginell taxiresa!

Idag blev det en lugn dag, skulle jobbat men det blev inte så... Förkyld fortfarande ju...Det blev ett mysigt bubbelbad istället tills jag såg ut som ett russin! Båda barnen är hemma igen, underbart!

Bollnäs - sådär!

Nu har jag piggnat till efter nyår och simtävlingen i Bollnäs. Och bara på dessa få dagar har det hänt så mycket. Jag väljer att inte skriva om det...

Asså... Bollnäs... Här kommer vi ÅSS, sporrade och taggade och föräldrarna sitter hela dagarna och hejar, skriker och klappar. Möter Uppsala som klappar halvhjärtat och mest för att vi för sånt liv. Hemmaplan BOLLNÄS, helt tyst. Dåligt engagemang, dålig tävling! Funktionärerna håller för öronen och är allmänt sunkiga. En hade t o m en handuk framför sig så att hon inte skulle bli blöt. Tror man hamnat felt då faktiskt... Barnen i ÅSS simmade hem 69 pallplatser, sonen tog 6. Två guld och fyra silver. Föräldrarna, vilket gäng och så hade vi lite trevligt senare på kvällen. Vi är guld hela högen!






Ikväll ska jag ut på bus...
Vi ses!

Ny dag, nytt år

Och idag är jag väldigt seg så jag tänker inte skriva så mycket idag. Ska se en film med min son, imorgonbitti bär det av till Bollnäs. Simtävling.
Gott Nytt till alla!


HELT NYKTER VA?


SNODDE LITE MYS