Dagens dumma goda?

Jag hade precis lagt mig till rätta i soffan jag kommit att avsky. Den passar ju inte in här längre. Barnen hade just somnat till högläsning och jag kände att jag varit en duktig mamma. Mina fina barn... Buffade upp kuddarna och bäddade in mig i täcket jag släpat ut från sovrummet. Såg fram emot filmen jag olagligen laddat ner. *Pling Plong* Men vem fan ringer på min dörr nu??? Funderade på att bara ligga stilla i soffan och låtsas som att jag inte var hemma men om miffot där ute skulle fortsätta plinga skulle förmodligen barnen vakna och filmen skulle bli senarelagd om ens sedd. Jag reser mig motvilligt, svärande upp och klampar ner för trappan. Där står det en man i 30-års åldern som förmodligen spenderat tonåren på Docklands och numera har övergått till att röka gräs. Hans glasögon var så tjocka att hans ögon såg ut som på en seriefigur. -Hej, sa jag surt. Han började lamt berätta om hur hans mobil laddat ur och att han skulle köpa sms-biljett till bussen, hade inga kontanter och buhubuhu. Jag blev så jävla arg!!! Näe... Jag blev galen! Jag är en snäll människa i den värld jag lever i, men när någon plingar på min dörr sent en vardagskväll när jag är ensam hemma med mina barn... Den ilska jag kände kom inte i fas med orden som kom ur min mun. Jag hann precis tänka att det kanske var en farlig människa jag hade 50 cm i från mig och lugnade mig snabbt. Ja... Jag blev rädd! Gav honom 30 kr och låste dörren medans pulsen skenade iväg. Jag sneglade ut och jo... Han gick ju på bussen... Tänk om han inte skulle med bussen, så enkelt det skulle vara...