Vilken dag... Igår när vi var på kalas började sonen hosta och kändes varm. Det blev värre under natten och han fick vara hemma från skolan idag. Typiskt, jag har årsbokslut med kort deadline! Han fick helt enkelt vara på jobbet inlåst i vårt vilorum. På vägen hem småpratar vi lite om allt som hänt, att pappa flyttat och hur allt känns. Världens underbaraste son svarar då att det nog är på tiden att jag träffar någon. *Harkel* -Jasså... svarar jag generat. Hur ska han vara då? Jo, han ska vara snygg för dig och så ska han vara snäll, gilla barn, ha ett vanligt jobb så han inte är borta så mycket, han ska vara omtänksam. -Ok, svarar jag. Det låter ju bra! Ja, svarar sonen och så ska han vara över 20 år! Jag bara skrattar, det ska jag nog klara! Ha ha! Vi är tysta en stund sen frågar sonen... -Mamma, hur frågar vuxna chansen på varandra? Ehhh! Vad ska jag svara?!
-Ja man pratar mycket med varandra och då ser man om man tycker om varandra. Man kanske går på bio eller äter middag tillsammans, gör saker tillsammans. -Är man ihop då, frågar sonen? Uhhh... -Näe, då dejtar man. -Är det då man hånglar, frågar sonen... (?) Vad vet du om att hångla??? Vi skrattar lite båda två. Undrar om han läser min blogg, för nästa fråga är såklart... -Vem var du på bio med då? (Han såg iofs biobiljetterna på jobbet.) Jag brister i skratt och svarar något undvikande.
-Har ni ätit middag också? Jag kan bara inte sluta skratta, är jättegenerad och inte alls förberedd men skakar på huvudet som svar. Han är så förbaskat smart min lille kille som inte är så liten längre. Det har han fått efter sin mamma! Jag är inge bra på att förklara tydligen...
Ja, och såklart är det fler än sonen som undrar. Kom igen nu Sandie... Share!
SvaraRaderaVar glad att sonen vill att du ska trääfa någon! Jag har själv två tonårssöner som absolut inte kan tänka sig en annan man här hemma. Så här sitter jag!
SvaraRaderaHan låter ju hur smart som helst grabben. Gulligt att han vill att du träffar någon! Jag träffade honom när han var ca ett halvår, right?
SvaraRaderaJohan: Cut it!
SvaraRaderaBettan: Stå på dig!
Martin: Hmmm, he is! Stämmer!
Ja ja ja! Vi vill fortfarande ha detaljer! Är lite med på Dylans spår om hur många det egentligen var i den där bubbelpoolen!
SvaraRaderaHa ha ha... Ni sjuka människor! Ni vet att det finns en sajt för sånna som ni va? Ni är bra underhållande i alla fall! PÖSS
SvaraRaderaDu nekar iallafall inte!
SvaraRaderaIt´s fab honey!
SvaraRaderaJag vet inte vad ni antyder.... Vad hände med alla normala på bloggen?
SvaraRaderaDe har aldig varit här! Bra ett skönt gäng knäppskallar som inte har ett eget liv! Ta da!
SvaraRaderaVilken fin kille du har. Han verkar ha en fin mamma också! Det är nog inte så många barn som tänker så efter en seperation. Som Bettan skriver. Kram
SvaraRaderaJag tror att han är rädd för att jag ska känna mig ensam. Men jag är inte mer ensam nu än när jag levde med mitt ex. Han är en väldigt fin kille!
SvaraRaderaMin son alltså!!!
SvaraRaderaHa ha ha...
Jo, jag förstod vad du menade. :-)
SvaraRadera*ler gött*
SvaraRaderaJa du vännen, att han är smart förstod jag redan när han som pytte förklarade att det var fel på datorn. Andra barn i hans ålder hade bara suttit och bankat på den... Äpplet faller inte långt ifrån trädet.
Han är och smart nog att förstå livets pussel...
KRam S
Jag tycker det är gulligt att han tycker att den nya skall ha bra egenskaper...min son bryr sig inte om vem det e bara han slipper vara ensam kille i huset
SvaraRadera