ZzzzZzzz

I helgen har jag sovit!
Helt ofattbart att man kan sova så många timmar... Ja, jag har hunnit med att vara i en simhall ca 10 timmar och såklart hann jag med en liten lektion golf. Jo, och ett träningspass med min simgrupp och en supersnabb brunch på Zink innan golfen. Lördagen som vi väntat på var här. Dags för Knatte Cup för sonen. Det gick bra, han kom tvåa i bägga sina heat men slutade på 30 och 31:e plats i hela tävligen. I ryggsimmet tog han personligt rekord med 7 sekunder.
Nytt rekord (50 m) 53.59. I frisim gick han från sin ett år gamla tid 55.89 till 46.99!!! Ca 9 sekunder... Jag trodde inte att han skulle simma under 50 sekunder så jag mutade honom med en skateboard... Jag vet att man inte får göra så men han behövde en sporre.
När han kom i mål skrek han till sin tårögda mamma:
-Känn på den! Underbart...

På bana 5 ser ni kungen...
Kalium...
Nu har det gått för snabbt upp, vilket också är farligt...
3,8 vilket är en ökning med 0,8 sedan förra måndagen.
Hopplöst det här men nu har vi minskat på medicinerna.
Jag mår i alla fall 100 gånger bättre!

Ja, när hann jag sova... men sovit har jag!

Bröllop i dagarna tre...

Oj oj oj vad livet är hektiskt ibland.
Jag har varit på 3-dagars bröllopet jag tidigare nämnt och det var verkligen gala!
Kväll nummer ett var det cocktail och jag hade en rosa söt liten klänning. Tack för lånet Mona!

Nästan redo för party...

Dag nummer två var det dags för gala/frack.
Jag kände mig så fin i min nya klänning, som en riktig prinsessa.

Jaha, och mitt kaliumvärde har dessvärre blivit lite sämre efter det här underbara bröllopet. Det skulle kunna bero på alkoholen faktiskt... Kalium 3,0 förra veckan 3,2.
(Betydligt bättre än 2,3 som jag hade när jag åkte in akut och hade hypokalemi som det så fint heter... )
Nu har jag tripplat min dos kalium, håller tummarna!

Det närmar sig simtävling för sonen. Han har väl ingen vinstchans men vi ser fram emot nya personliga rekord...
Golfen är kul och det har nästan blivit dags för uppspel! Jag har en sista privatlektion nästa helg, sen jäklar!

Sportig mamma, sportig son!

Om du visste hur trött jag är och hur ont jag har i mitt stackars huvud efter ryggmärgsprovet. Nåja, livet går vidare och barnen har inte riktigt det överseendet...
Gick och la mig tidigt igår och det är jag tacksam för idag.
8.45 var det samling i morse, sonen skulle tävla i SM i Biathle.
Underbar morgon och så här gick det:

Alla ÅSS:are samlas

En del av startfältet, sonen är yngst

Här springer en hjälte med bara en sko...

Det blev en fjärde plats...

Tredje och fjärdeplatstagarna...

Och mamma fick åka och spela lite golf...

Mys i mängder

Jag måste lära mig att tuffa till mig lite...
På kvällarna när jag och barnen sitter och myser framför tv:n innan läggning blir jag lurad. Och jag lär mig aldrig!
Dottern skulle gärna se på tv dygnet runt om hon fick och hon vill gärna att man ska titta med henne. Hon är normalt inte så kramig men just när det är 10 min till läggdax kommer det riktiga kramattacker. Hon klappar på mig och ser på mig på ett kärleksfullt och magiskt sätt som jag inte riktigt kan förklara. Det är ju så mysigt... Sonen är faktiskt alltid kramig och han brukar hålla om mig eller luta sig mot min axel. Det här är ju den bästa stunden på dagen och jag vill ju inte att den ska ta slut. Så de där 10 minuterna blir betydligt längre... Sen kommer fultricket! Dottern sover mestadels i vår säng men vi försöker få henne att somna i sin egen oftast... Men nu försöker hon vara så där gullig och vill att jag ska lägga mig med henne. Ofta faller jag för mysfaktorn och vad händer??? Jag vaknar mitt i natten med ryggont och kläderna på och har inte fått någonting gjort.
Men det är det värt, ibland...


Min älskade lilla son gjorde den här till mig när jag låg på sjukhuset.

Jävla Sverige

Lite kul, det är ju trots allt fredag!

Nu vet jag vad kaliumbrist är...

I måndags gick jag och åt lunch med en kollega. Vi gick till Taco Bar och satt där och pratade en massa strunt som vanligt. Då helt plötsligt domnade mina ben bort. Märklig och olustig känsla men efter en stund gick det över. Tänkte att det kunde bero på min enorma träningsvärk efter all golf men domningarn fortsatte att komma under dagen. Jag åkte från jobbet för att gå på ett LSS möte och där... Armarna, benen och ansiktet domnade bort och jag fick muskelkramper. Jag kände mig alldeles förlamad i ansiktet och gissa hur rädd jag blev... Efter en stund kändes det bättre men jag ringde i alla fall vårdrådgivningen och de bad mig ringa min jourläkare. Jag kom inte fram utan fick lämna mitt nummer och skulle bli uppringd. Under den tiden hade jag hunnit in till stan för att gå på en liten kräftafton på Mården. Sköterskan ringer upp och säger åt mig att åka in till akuten för att utesluta en propp. (!) Hmmm... men nu kändes det ju bättre så jag gick in och åt lite kräftor. Smart va? Det blev såklart värre och jag satte mig i bilen ensam och KÖRDE till akuten. Pucko! Jag fick komma in direkt och efter en timme hade mina provsvar kommit. Jag hade väääldigt dåliga kalium och kalciumvärde och blev inlagd med kaliumdropp och elektroder över hela bröstet. Hypokalemi är livsfarligt fick jag veta. För ett tag sedan bytte jag ju medicin för min Meniere och fick då också äta kaliumtabletter till dem men min kropp verkar inte ha tagit upp kaliumet. Mina domningar och kramper ville inte ge med sig så jag fick ligga kvar på sjukhuset tills igår (torsdag) eftermiddag. I början av året skrev jag ett inlägg om kaliumbrist... http://diagnoslivet.blogspot.com/2009/03/vad.html

Barnens pappa åkte till Cypern i jobb i tisdags morse, kanske inte bästa timingen... Jag fick fixa barnvakt från sjukhussängen helt enkelt... Konstigt... Tyckte t o m arrangörerna som undrade vad han överhuvudtaget gjorde på Cypern. För även om jag var i goda händer behövde barnen honom när deras mamma ligger på sjukhus. Jag vet inte en ända annan person som skulle åka... Allt löste sig och jag vill tacka alla mina vänner igen för allt stöd och den hjälp jag fått med barnen och allt annat. Puss på er!

Total förvirrand...

Nu har jag haft så mycket egen tid att min hjärna inte längre fungerar. Denna helgen har jag lyckats vara på väg till ett dop som inte är förrän nästa vecka och istället missat födelsedagstårta där det verkligen var kalas idag... Tur i oturen fick vi vända bilen p g a en "liten" olycka orsakad av dottern... Jag är ju som uppslukad av den där golfen, skyller på det.
Nu måste jag sätta ett mål för att göra det där förbaskade teoriprovet! Måste ha något som sporrar...

Jag ska på ett 3-dagars bröllop och nu sitter vi och lusläser inbjudan efter en kommentar från en vän "det är säkert olika klädsel på olika dagar".
Mitt svar: "Nej, det stod cocktail."
Nu när vi läser igenom igen (OBS! Inbjudan är helt och hållet på norska!) står det: ANTREKK: GALLA/FRACK på själva bröllopsinbjudan och cocktail på kvällen innan...
Det betyder långklänning och det har jag ju ingen men vår vän Jonas har lovat att hjälpa till och han är stylist... GULD!

Ok... Så! Nu är det hård diet och solarium i en vecka som gäller!
Ahhh! Panik!

Jag har blivit tokig!

För 8 månader sedan ställde jag mig på slalomskidor för första gången i mitt liv - och tyckte det var ganska kul. Förra veckan var jag ute och sprang med sonen som ska tävla i multisport om en vecka. Alla som känner mig vet att jag är väldigt bekväm och inte rör på mig i onödan annat än på Wii kanske. MEN!!! Nu har jag börjat träna yoga OCH, hör på den här... börjat spela golf! HALLÅ! Jag kan knappt tro att jag själv skriver det här men så är det. Dessutom längtar jag tills nästa gång, vilket är redan imorgon. Dottern är på kortis och sonen är hos en kompis så här ligger jag på spikmattan och läser golfregler...
Jag har varit väldigt negativ till golf sedan jag haft en fanatisk pojkvän som tillbringade varje ledig stund på golfbanan men nu är jag trollbunden.

FORE!