HAN

Hon hade nog aldrig varit så nedtryckt i skorna som då men så en dag i början av mars vände allt. Sorgen stod fortfarande över henne men hon hade på ett märkligt och udda sätt stött på den vackraste man hon någonsin träffat. De båda hade aldrig tidigare setts men hade bott grannar, (eller 200 meter ifrån varandra) i ca 2 år. Han kom över på ett glas vin och hon kände sig så avslappnad. Som att de hade känt varandra i en evighet. Hon gillade hans åsikter, hans sätt, hans öppenhet, hans sätt att vara och se på henne. Han visste inte hur skadad hon egentligen var och hon fick chansen att bara vara sig själv igen - och tog den.
18 dagar senare flyttade de ihop...

Ni som aldrig visste...

Hösten var deprimerande som aldrig förr. Efter en passionerad solskenshistoria upptäckte hon hur lurad hon var. Hon befann sig i ett olyckligt förhållande där han redan efter ett par månader bestämt sig för - och varit otrogen. Samma historia som fått hennes barns liv krossat och även hennes. Hon hade berättat för honom om sorgen och sveket, gråtit i hans famn och han svor på att inte göra henne illa som den andre hade gjort. Tomma ord. Hon kastade ut honom lika snabbt som hon hade gjort förra gången men den här vägrade släppa taget om henne. För första gången i sitt liv beslöt hon sig för att förlåta, men det skulle också bli den sista. Hon kunde inte komma över, kunde inte acceptera att han behandlat henne så illa. Hon skämdes och valde att hålla allt för sig själv. Hon ville inte misslyckas i allas ögon igen, så det var lättare att hon höll tyst. Efter lång bearbetning gjorde hon det enda rätta och lämnade honom. I sin ensamhet försökte hon låtsas som att allt var som vanligt.

O´boy...

Ja, inte tänker jag på den onyttiga chokladdrycken utan mitt liv.
Ni kommer knappt tro mig men å andra sidan var det väääldigt länge sedan jag bloggade. Ni kommer förstå att jag haft fullt upp med annat.

Ni minns att jag träffade en naprapat va..? Glöm det! Han förtjänade inte mig.
Så nytt på kärleksfronten är att jag träffat en kille som jag nästan bodde granne med. Nu har han iofs flyttat... In till mig! Gissa vilken bokstav hans namn börjar på..?
( http://diagnoslivet.blogspot.com/2009/11/en-ny-dag.html )

Hälsan har varit sådär... Min kropp är i samma skick som en 70-åring känns det som. Jag har varit snurrig , min höft bråkar och hoppar ur led och jag skakar som att jag har Parkinsons sjukdom, troligen pga alla mina tabletter...
Så när då kärleken befann sig runt hörnet så var det "all in" och det känns jättebra!

Återkommer snart!

Kram