Imse vimse

Jag kastade av mig kläderna som hamnade i en hög på golvet. Skrattde till och tänkte på vad jag skulle sagt till barnen just nu om de hade varit deras klädhög. Flinar för mig själv och helt enkelt vägrar lägga kläderna i tvätten. Ur iPhonen strömmade musiken med Gavin Degraw precis som vilken morgon som helst. Fast det här var ingen vanlig morgon, nej inte ens morgon. Jag hade fixat i tvättstugan hela förmiddagen och kände mig riktigt nöjd. Nu väntade en lång skön dusch med inpackning och hela kittet. En känsla av att den här dagen för att inte tala om kvällen skulle bli grym... Jag sjunger, nja... försöker ska det väl kallas, dansar och tvättar håret och ser nog fruktansvärt fånig ut. Men då visste jag förstås inte att jag var iaktagen... Vattnet forsar i mitt ansikte och jag står länge under vattnet och bara blundar. Vattnet börjar svalna, oj då... Som sagt så har tvättmaskinen gått för fullt och jag hade duschat ganska länge. Samtidigt som jag masserar in mitt balsam höjer jag blicken och ser något i ögonvrån. Jag blir helt paralyserad av skräck och gallskriker samtidigt som jag kastar mig ut ur duschen.

Jag vill säga att jag verkligen inte är rädd för småkryp men den här gossen klassas som något helt annat. Kanske skulle rovdjur var ett passande namn?

Jag ringer Linda och berättar. Hon hämtar alla barnen från dagis/fritids och kommer över. Men inte ens våra tuffa 9-10 åringar har lust att röra vid mr jätte. Det blir att ringa Mange, Lindas och min man. Ja, han är ju Lindas men jag får låna honom vid nödsitationer vilket ju detta absolut var! Och Mange... Han är en riktig man han! He killed the bastard!

Men det är inte lika avslappnat att duscha längre...