Men jag kan...

Igår när jag åkte från jobbet så tänkte jag att jag skulle hämta dottern med pulka lite tidigare. Jag kom hem och tittade på min uppfart… Snö i massor. Vad ska grannarna tänka… Jag måste skotta. Äh, det tar ju bara 20 minuter, så jag skottade graciöst i mina klackar. Ska det vara ska det vara med stil. Ja, det där var ju terapi… Jag skottade och skottade och helt plötsligt vara jag t o m några minuter sen till dagis. Det är ju sånt här man ska ha en man till. Men där ser man återigen, jag kan själv! Och jisses vilken träningsvärk jag har idag då. Behövs inget gymkort här inte!
Idag kom jag hem och såg inte minsta spår av det någonsin skottats... Ok, på det igen men först måste jag på toa. Tvättar händerna och gissa... Stopp i avloppet. Rörmokar-Sandra fixar, skruvar av vattenlåset och rensar, går ut och skottar och känner sig kanska nöjd faktiskt. Lite pulka med barnen innan det blir skön upptining i simhallen. Sen blir det städ och tvätt för hela slanten, kidsen åker till sin pappa imorgon och jag ligger back med tvätten. Själv har trevliga planer hela helgen. Simtävling på söndag och sen en enda fjuttig arbetsdag innan det är semester. Jippie!