The greatest

Igår var jag på en väldigt trevlig tillställning med massa underbara barn och deras toppenföräldrar. Tror vi var nästan 40 personer, men så blir det sådär... Ja, de flesta kom i par med sina barn och jag är inte precis den som sitter i ett hörn men ändå... Man undrar... Hur kommer det sig att de klarar av att leva tillsammans och får det att funka. Men då kom jag på ... Ahhh, kanske ingen har varit otrogen och de har funnit sin "the one" så då skålade jag vidare. Har jag gjort det? Men inte tagit vara på det? Nä, fasen... Jag vet vem min största kärlek är och jag minns hur jag kände när jag insåg att vi aldrig skulle kunna leva ett liv ihop efter några år. Det värkte i varenda centimeter av min kropp och det var jag som var tvungen att klippa, mot min vilja men hellre det än att riskera allt jag någonsin velat vara. Och gissa vad jag gjorde... Japp, stängde av såklart! Men var det han som var menad för mig... Njä... Han finns där ute, min oslipade diamant! Kanske har han korsat min väg, kanske inte.

Nyår kom upp igår. Det måste vara den värsta "singeldagen" på året. Det är fasen bara par och parmiddagar och jag ska inte ens få vara med mina barn... Jag har blivit bjuden på ett par fester men jag vet inte. I alla fall får ångesten komma då, inte nu. Idag vid lunch åkte barnen till exet en stund och jag hade tänkt mig att jag skulle städa och tvätta och göra allt det där som måste göras. Jag började så smått men i helvete heller! Nä, jag hällde upp ett bad, tände en massa ljus, tog med mig en bok och låg där och bara var tills jag såg ut som ett russin. Det var helt tyst och jag var ensam med mina tankar, ansiktsmasker, inpackning och mys. Underbart! Till middag ska jag äta en carpaccio i klädd pyjamas och den ska avnjutas framför en dålig tjejfilm. Kan hända att carpaccion serveras med ett glas vin. Jag är verkligen jag och ingenting annat och som Whitney säger:
I found the greatest love of all...