Man ska inte ropa hej...

I min logg på Facebook skrev jag i förrgår att jag mår jäkligt bra. Glömde skriva "peppar peppar, ta i trä". Jag har mått ok i min kropp i nästan 2 månader. Anfallen har hållt sig borta och jag och medicinerna börjar komma överens. Jag har börjat öka så smått i vikt efter ett ras på 11 kg sen i somras, inte för att jag har så stor aptit utan för att jag vill vara bra och se frisk ut, kämpar på. Mina prover som jag tog i torsdags har kommit. Måste ringa läkaren. Hade känningar igår och anar vad jag ska få för svar. Mina händer domnade igår, benen kändes skakiga och mina (enorma) muskler kändes sådär känsliga... Kanske var det mitt undermedvetna som tillät mig att bara vara igår, ta hand om mig själv och göra ingenting. Jag ringer... Som jag misstänkte... åt helvete! Värdet ligger på 2,8 och det är skitdåligt. Det ska ligga mellan 3,6 - 5,0 och när jag blev inlagd hade jag 2,3 och fick inte komma ut förrän jag hade 3,7... Fan vad jag blir ledsen och frustrerad! Jag orkar inte med en sjukhusvända till! Snacka om att bli deprimerad, i alla fall på en sån avdelning där man ligger med patienter som har hjärtproblem och det finns slangar och maskiner överallt. Nojjigt att själv vara hjärtövervakad också. Jag har känt av lite hjärtklappningar men jag kände att det skulle kunna bero på något annat. Det började när jag var hemma hos ett par vänner efter Luciafirandet på dagis och vännerna tyckte att jag även hade ojämt puls. Äh, tänkte jag... Det kan ju kanske bero dels på att jag träffade exet där på dagis som känns så där lustigt efter att knappt ha pratat på två månader eller annars att det finns någon annan anledning som mitt hjärta slår ett extra slag för. Men jag borde lyssnat... Såklart.

Jag som hade tänkt blogga om något trevligt idag men nu vill jag bara dra täcket över huvudet. Förlåt om jag öser ut min negativitet och nedstämdhet på er, kära vänner och läsare. Men jag skriver alltid om hur det känns just nu och nu är det såhär. Sucks! Ska träffa läkaren imorgon så får vi se hur det blir. Håll tummarna för mig!