Confession

Ok, så här är det... Imorgon har det gått 8 veckor sedan den där söndagen då sanningen kom fram, på fredag är det två månader. Alla omkring mig säger hela tiden till mig att jag inte ska hoppa in i något nytt. Att jag ska vara singel, ha kul och bara vara jag. Vad "ha kul" betyder får nog tydas av varje enskild person. Undertoningen, tycker jag handlar om att ha lösa förhållande vilket absolut inte är min grej. Jag älskar att flirta och busa men där går min gräns. Känslolöst sex är som att äta smörgås utan smör. Nej, det går inte! Eller är "ha kul" att ragga på krogen, få i sig för mycket dricka, spendera för mycket pengar och vakna med ångest. Låter ju verkligen kul! Typiska singeldesperationen!
Nu menar jag inte att livet går ut på att hitta en man men nog fan är det trevligare att vara två?! Jag är singel och har ingen panik över att vara det, men när den dagen kommer då jag hittar någon som passar in i mitt liv kommer jag vara med den personen oavsett om jag varit singel 24 timmar eller 24 år. Och efter att ha varit ensam i flera år utan att vara singel tycker jag kanske att jag kan gå vidare utan att oroa mig för vad folk ska tycka. Jag är helt klar med mitt ex, det finns inte en känsla i hela min kropp. Varken åt ena eller andra hållet. Någon har fångat mitt intresse...Men så vet jag inte om det är just jakten och att det är förbjudet på många sätt som gör det så intressant. Eller om det är känslan av att få vara förälskad... Den som lever få se...