Summering

Kanske borde jag skriva att året som gått varit ett pissigt jävla år... Men jag tycker inte det! Jag har lärt mig massor! Åkt skidor, spelat golf... Allt det här är en kollegas fel från början, nu är det tack vare en kollega! Jag fick det stöd jag krävde till min dotter och hennes utveckling är helt enorm. Det har varit tungt men så mycket värt. Sonen känns stabil och trygg igen, mycket tack vare simningen tror jag. Att han blivit så duktig har gjort att han fått tillbaka sitt självförtroende. Förut var han alltid sist, nu slåss han i täten. Jag älskar mina barn och önskar att jag får göra deras barndom till ett lyckligt minne trots allt som de nu behöver gå igenom. Och här sitter jag och gråter! Näeee...

*Harkel*

Hälsomässigt har det verkligen varit ett speciellt år men jag väljer att se det som enda vägen till den friskhetskänsla jag nu fått. Det tog tid att hitta mediciner som passar men nu mår jag väldigt bra med både den biten och med mig själv. Tänk att jag alltid trott att jag inte passar som singel, att jag "behöver" någon. Och dessutom (ta inte illa upp ni ex som läser, vilket jag vet att ni gör) så har träffat killar som jag tar hand om... Fixar allt, står till förfogande. Usch! Aldrig mer! Jag har aldrig mått så bra med mig själv som nu och jag kan vara den jag trivs med att vara. Ingen som gnäller, är på dåligt humör, inget att reta sig på.

Min lillasyster har gift sig med sin kärlek och de är verkligen så rätt för varandra. Jag blir alldeles lycklig i hela kroppen av att se på dem! Nu gråter jag nästan igen...

Det blev ingen såndär solresa i år men det blev två vändor till Spanien, en till Italien och Schweiz så 2010 ska det definitivt resas till värmen! Om jag bara kan hitta en lucka i min kalender...

Jag är singel, jag är lycklig! Det kommer att bli ett fantastiskt 2010!



GOTT NYTT ÅR!

Latino

Jag är inte bra på det här med kyla... Visst kul med några åk i backen, för att inte tala om afterski men sen då... Ok, kul med pulka kanske 5 dagar om året, skridskor vill inte barnen åka. Men när man är på solsemester - då kan man göra allt, utom ovanstående... Jag är skapt för ett liv i solen... Åhhhh!

Latinomän...
Min syster och jag kom fram till att spanska män är vackra och väldigt maskulina men vad fasen händer sen??? Okej... Såhär tänker jag...

Ung snygg latino:


Snygg latinoman:


Lite äldre, fortfarande hot:


Sen går det utför:


Ni vet hur nästa bild ser ut... Skippar den...

Efter regn kommer solsken

Äntligen äntligen äntligen!
Det har regnat konstant sen vi anlände till huset och inte så lite heller... Men nu... Åhhhh så härligt. Bara efter en fjuttig dag med sol är regnet som bortglömt. Vi kastade oss ut allihopa, intog solstolarna och barnen badade i poolen och lekte fint med sina julklappar på gräsmattan.

Här ligger jag och vickar på tårna...

Pappa serverade Tinto de Verano till mamma och mig och livet är bara underbart.

Tack pappa, skål!


Tokstollar...

Jag är så sugen på att resa bort igen till ett säkert solställe... Ska kolla kalendern när jag kommer hem. Kan inte få nog av den där underbara saken som värmer så skönt.

Hur mycket kan det komma från en himmel?

Den där jävla gubben skrattar gott åt mig. Han förföljde mig till Spanien och bestämde sig för att fortsätta ha kul på min bekostnad... När vi kom fram till flygplatsen fick vi en glimt av den sköna solen och jag fick ta fram mina nya älsklingar som satt som ett schmeck på näsan. Det blev dock en kort upplevelse och sen dess har regnet vräkt ner. Alltså så sinnessjukt mycket regn... Hur mycket vatten kan det komma från en himmel egentligen? På nätterna dånar åskan som väcker oss titt som tätt men vi får iallafall vara tillsammans hela familjen. Det är ju det viktigaste! Jag tog med mig en oönskad julklapp också... Min hosta som utvecklats till en rejäl förkylning och som jag har varit bussig att dela med mig av... till alla. Sorry my darlings... Barnen mår bra som tur är och de leker så fint med varandra och sina nya julklappar. Jag tillhör en av de många föräldrar som har världens finaste barn även om de kan göra mig alldeles galen ibland. Och det är väl precis så det ska vara...

Julafton

Jag flämtade till. Han var allt annat än vad jag väntade mig vilket var 10 kg lättare, många år yngre och sjukt mycket snyggare. Typiskt, jag som inte ens sminkat mig... Vi pratade om allt och inget och han var väldigt lättsam. Han hade ett förföriskt leende och ett avslappnat sätt och troligen visste han om det. Vi gick ut i köket och han doftade som en man ska göra. Hans sätt att av misstag ta på mig fick mig att tappa andan. Han tog sin hand bakom min nacke och såg mig i ögonen. Jag kunde inte motstå att kyssa honom. Jag drog handen genom hans hår och våra tungor möttes lekfullt. -Mamma, vakna! Vi ska öppna en julklapp nu! Dottern hoppade ivrigt i min säng... Å, nej... Det var en dröm... -Snälla, låt mamma bara sova och drömma vidare i 10 minuter... Men nej... Upp och hoppa... Julafton, barnens dag.

Det årliga julbadet


Barnen leker...


Julmiddag framför Kalle Anka


Mamma släpper loss efter kökstjänsten.


Glada systrar


Tomten hittade hit i år igen


Mina förebilder!

Estamos aquí ahora

03.30 ringde väckarklockan... Hade nog inte behövt någon, har bara slumrat hela natten och vaknat av min förbaskade hosta. Jag tror att jag hostat sönder något, sjukt ont vid sista revbenet. Jag var inte så poppis på flygplanet, så fort jag hostade fick jag onda ögat av de övriga passagerarna. De trodde väl att jag hade svininfluensan eller nåt... Annars gick resan bra förutom att jag inte inte är så förtjust i resande spädbarn för tillfället. Det var åtta spädbarn i vår närhet och alla gallskrek samtidigt eller bytte av varandra. Svågern hämtade oss på flygplatsen och äntligen börjar semestern. En aning krasslig är jag men nu har jag varit på Apoteket så nu ska det nog bli bättre... Det är som vanligt när jag ska åka på semester, slår aldrig fel. Regnet öser ner här och det är kortspel på schemat. Här ska plumpas!

Grattis på födelsedagen

Sonen säger tack för alla fina presenter!

Enough is enough

Amen för helvete! Först ska vi stå ut med pissigt väder hela november och halva december. Alla går och längtar efter snön och vad händer... Jag tror att det sitter en liten man där uppe och skrattar gott. Helt sjukt vad det snöar! Jag har då givetvis skottat idag igen, min nya karriär...

Jag bara kan inte låta bli att skriva vad som hände i fredags... Jag ska möta upp lite vänner på ett ställe i förorten. Jag kommer lite senare efter att ha varit duktig och åkt kollektivt! Trippar fram i snön i mina höga klackar och kommer fram. "-Kan jag få be om legitimation" hör jag någon säga och när jag tittar upp så är det mig han tittar på. Jag brister ut i skratt och kan bara inte sluta men rotar i väskan. Jag ber om ursäkt och sträcker fram körkortet. "-Det var som fan, välkommen", säger vakten och helgen är räddad! Jag är 32 år och går på ett ställe i förorten med 18 års gräns och får visa leg. Hysteriskt kul!

Refererat från simtävlingen
(Förmiddagspasset)
Första grenen är 50 m fjäril. Sonen har alltid blivit diskad tidigare men knep nu en 4:e plats! Andra grenen är 50 m ryggsim, tuff kamp men kommer 3:a. Ett brons! Tredje grenen 50 m bröst, sonen simmar normalt inte bröstsim då han alltid blir diskad för osymetriska bentag men nu klarade han sig och hamnade på en 8:e plats! Ingen bra tid men jag är glad att han överhuvudtaget fick en tid. Man samlar poäng efter sina 3 bästa resultat i tävlingen och just nu ligger sonen 4:a...

Refererat från simtävlingen
(Eftermiddagspasset)
25 m frisim var den fjärde grenen. Det blev en 5:e plats. Därefter vann han den femte grenen, 25 m ryggsim. Sjätte grenen var 50 m frisim och sonen slutade på en 8:e plats. Den sjunde grenen, 25 m bröst blev en tredjeplats.
Det här gjorde att sonen hade 4:e bästa "FINA"-poäng som det heter och han gick då till final. Då simmar man 100 m medley vilket sonen aldrig tidigare gjort men det gick bra efter mycket om och men och t o m lite tårar. Han kom femma, yngst av alla. Stolt mamma... En pokal fick han också för att han klarat av sin första utmanare. Nöjd och trött son!

Men jag kan...

Igår när jag åkte från jobbet så tänkte jag att jag skulle hämta dottern med pulka lite tidigare. Jag kom hem och tittade på min uppfart… Snö i massor. Vad ska grannarna tänka… Jag måste skotta. Äh, det tar ju bara 20 minuter, så jag skottade graciöst i mina klackar. Ska det vara ska det vara med stil. Ja, det där var ju terapi… Jag skottade och skottade och helt plötsligt vara jag t o m några minuter sen till dagis. Det är ju sånt här man ska ha en man till. Men där ser man återigen, jag kan själv! Och jisses vilken träningsvärk jag har idag då. Behövs inget gymkort här inte!
Idag kom jag hem och såg inte minsta spår av det någonsin skottats... Ok, på det igen men först måste jag på toa. Tvättar händerna och gissa... Stopp i avloppet. Rörmokar-Sandra fixar, skruvar av vattenlåset och rensar, går ut och skottar och känner sig kanska nöjd faktiskt. Lite pulka med barnen innan det blir skön upptining i simhallen. Sen blir det städ och tvätt för hela slanten, kidsen åker till sin pappa imorgon och jag ligger back med tvätten. Själv har trevliga planer hela helgen. Simtävling på söndag och sen en enda fjuttig arbetsdag innan det är semester. Jippie!

Jag vet, jag ska...

Jag har varit hos läkaren och jag slapp läggas in... Men nu får värdet inte sjunka mer. Nu blir det blodprover en gång i veckan igen. Det är bara så sjukt! När jag ser mig själv i spegeln så ser jag mig, som jag alltid har varit. Jag ser ingen sjuk person och jag har så svårt att acceptera att jag har en sjukdom. Jag känner mig inte sjuk och motivationen att stoppa i mig de mängder tabletter som jag nu måste göra är sådär. Jag vet ju att jag blir sjuk om jag inte äter tabletterna men samtidigt så har jag ju fått vistas på sjukhus av just min medicin. Klurigt det där. Pest eller kolera, var så god och välj! Det är också en stress för mig att den tryggheten jag hade med mitt ex när det gäller just min sjukdom är borta. Han visste vad han skulle göra, vad jag behövde och hur han skulle få mig lugn. Han såg på mig redan innan jag skulle få ett anfall och fick mig att släppa taget om alla förbannade måsten som jag har för mig. Jag är ganska generad vad gäller mina anfall eftersom jag totalt tappar fotfästet och måste blint lita på någon annan. Jag skulle säga att det är min sämsta sida. Jag har väldigt svårt att be om hjälp, jag kan själv. Jag har svårt att säga nej, man måste ju ställa upp. Jag litar inte på andra men blir ofta anförtrodd. För mig är det en styrka att hjälpa andra men en svaghet att be om hjälp. Vilken fiffig kombination! Men jag vet om det och jag jobbar på det!

Man ska inte ropa hej...

I min logg på Facebook skrev jag i förrgår att jag mår jäkligt bra. Glömde skriva "peppar peppar, ta i trä". Jag har mått ok i min kropp i nästan 2 månader. Anfallen har hållt sig borta och jag och medicinerna börjar komma överens. Jag har börjat öka så smått i vikt efter ett ras på 11 kg sen i somras, inte för att jag har så stor aptit utan för att jag vill vara bra och se frisk ut, kämpar på. Mina prover som jag tog i torsdags har kommit. Måste ringa läkaren. Hade känningar igår och anar vad jag ska få för svar. Mina händer domnade igår, benen kändes skakiga och mina (enorma) muskler kändes sådär känsliga... Kanske var det mitt undermedvetna som tillät mig att bara vara igår, ta hand om mig själv och göra ingenting. Jag ringer... Som jag misstänkte... åt helvete! Värdet ligger på 2,8 och det är skitdåligt. Det ska ligga mellan 3,6 - 5,0 och när jag blev inlagd hade jag 2,3 och fick inte komma ut förrän jag hade 3,7... Fan vad jag blir ledsen och frustrerad! Jag orkar inte med en sjukhusvända till! Snacka om att bli deprimerad, i alla fall på en sån avdelning där man ligger med patienter som har hjärtproblem och det finns slangar och maskiner överallt. Nojjigt att själv vara hjärtövervakad också. Jag har känt av lite hjärtklappningar men jag kände att det skulle kunna bero på något annat. Det började när jag var hemma hos ett par vänner efter Luciafirandet på dagis och vännerna tyckte att jag även hade ojämt puls. Äh, tänkte jag... Det kan ju kanske bero dels på att jag träffade exet där på dagis som känns så där lustigt efter att knappt ha pratat på två månader eller annars att det finns någon annan anledning som mitt hjärta slår ett extra slag för. Men jag borde lyssnat... Såklart.

Jag som hade tänkt blogga om något trevligt idag men nu vill jag bara dra täcket över huvudet. Förlåt om jag öser ut min negativitet och nedstämdhet på er, kära vänner och läsare. Men jag skriver alltid om hur det känns just nu och nu är det såhär. Sucks! Ska träffa läkaren imorgon så får vi se hur det blir. Håll tummarna för mig!

The greatest

Igår var jag på en väldigt trevlig tillställning med massa underbara barn och deras toppenföräldrar. Tror vi var nästan 40 personer, men så blir det sådär... Ja, de flesta kom i par med sina barn och jag är inte precis den som sitter i ett hörn men ändå... Man undrar... Hur kommer det sig att de klarar av att leva tillsammans och får det att funka. Men då kom jag på ... Ahhh, kanske ingen har varit otrogen och de har funnit sin "the one" så då skålade jag vidare. Har jag gjort det? Men inte tagit vara på det? Nä, fasen... Jag vet vem min största kärlek är och jag minns hur jag kände när jag insåg att vi aldrig skulle kunna leva ett liv ihop efter några år. Det värkte i varenda centimeter av min kropp och det var jag som var tvungen att klippa, mot min vilja men hellre det än att riskera allt jag någonsin velat vara. Och gissa vad jag gjorde... Japp, stängde av såklart! Men var det han som var menad för mig... Njä... Han finns där ute, min oslipade diamant! Kanske har han korsat min väg, kanske inte.

Nyår kom upp igår. Det måste vara den värsta "singeldagen" på året. Det är fasen bara par och parmiddagar och jag ska inte ens få vara med mina barn... Jag har blivit bjuden på ett par fester men jag vet inte. I alla fall får ångesten komma då, inte nu. Idag vid lunch åkte barnen till exet en stund och jag hade tänkt mig att jag skulle städa och tvätta och göra allt det där som måste göras. Jag började så smått men i helvete heller! Nä, jag hällde upp ett bad, tände en massa ljus, tog med mig en bok och låg där och bara var tills jag såg ut som ett russin. Det var helt tyst och jag var ensam med mina tankar, ansiktsmasker, inpackning och mys. Underbart! Till middag ska jag äta en carpaccio i klädd pyjamas och den ska avnjutas framför en dålig tjejfilm. Kan hända att carpaccion serveras med ett glas vin. Jag är verkligen jag och ingenting annat och som Whitney säger:
I found the greatest love of all...

Confession

Ok, så här är det... Imorgon har det gått 8 veckor sedan den där söndagen då sanningen kom fram, på fredag är det två månader. Alla omkring mig säger hela tiden till mig att jag inte ska hoppa in i något nytt. Att jag ska vara singel, ha kul och bara vara jag. Vad "ha kul" betyder får nog tydas av varje enskild person. Undertoningen, tycker jag handlar om att ha lösa förhållande vilket absolut inte är min grej. Jag älskar att flirta och busa men där går min gräns. Känslolöst sex är som att äta smörgås utan smör. Nej, det går inte! Eller är "ha kul" att ragga på krogen, få i sig för mycket dricka, spendera för mycket pengar och vakna med ångest. Låter ju verkligen kul! Typiska singeldesperationen!
Nu menar jag inte att livet går ut på att hitta en man men nog fan är det trevligare att vara två?! Jag är singel och har ingen panik över att vara det, men när den dagen kommer då jag hittar någon som passar in i mitt liv kommer jag vara med den personen oavsett om jag varit singel 24 timmar eller 24 år. Och efter att ha varit ensam i flera år utan att vara singel tycker jag kanske att jag kan gå vidare utan att oroa mig för vad folk ska tycka. Jag är helt klar med mitt ex, det finns inte en känsla i hela min kropp. Varken åt ena eller andra hållet. Någon har fångat mitt intresse...Men så vet jag inte om det är just jakten och att det är förbjudet på många sätt som gör det så intressant. Eller om det är känslan av att få vara förälskad... Den som lever få se...

Farligt att leva - man kan dö!

Det här med åldersnoja är ju helt sinnes egentligen. Om du slutar fylla år är du ju död! Och hur stor betydelse har åldern så länge du lever och har hälsan i behåll? Alla vill leva länge men ingen vill bli gammal.

Jag blev uppvaktad igår på min födelsedag och hade en fantastisk dag och kväll. På morgonen serverades kaffe på sängen av barnen och en liten sång. Jag fick spela att jag sov, det hade vi bestämt kvällen innan. De fixade att ställa larmet och smyga upp, mina sötnosar. Kärlek!

Kvällen bjöd på carpaccio-premiär och om jag får säga det själv så var den väldigt lyckad. Fick faktiskt göra två omgångar till varje gäst vilket nog måste anses vara ett gott betyg. Sjukt trevlig kväll! Den smarta delen av sällskapet lämnade i tid, andra vaknade imorse och mådde inte lika bra av olika själ... Själv mådde jag som en prinsessa, och pep i väg till frisören. Där var det biktning i fulla drag och vi bytte hemligheter... Efter att ha hånglat med paddor snarare än kysst grodor kan det tyckas att man borde hitta en röd tråd som skulle göra det lättare att förstå dessa underliga varelser, men icke! Vi är rörande överens.

Jag har fått anonymt skickade blommor, något av det värsta jag vet... Varför vill man göra det? Är det inte meningen att mottagaren ska bli glad för blomman? Känns ju bara kusligt. Och sen måste man fråga möjliga avsändare... Så pinsamt! Känner iofs en person som gjort det förr...

(Vi tog lite bilder igår men tyvärr utan minneskortet i kameran, vilket ju kan vara en viss fördel...)

"Ånger är livsnjutarens dessert"

Spegel spegel...

på väggen där, säg mig vem som dummast i landet är!
Jag har gjort det förr och nu gör jag det igen! Verkar otroligt korkat att inte lära av sina läxor... Jag har grubblat fram och tillbaka över alla mina moraliska aspekter och kommit fram till att jag faktiskt skiter i att grubbla mer. Det som händer, händer oavsett hur mycket energi man lägger ner för att analysera. Och varför ska man... I möte med någon annan blir det ändå inte som man tänkt sig, alla tänker, känner och tycker inte som jag. (Konstigt nog!) När allt kommer omkring är den ena inte bättre än den andra, jag är inte bättre än någon annan. Livet har sina turer, kliv ombord på karusellen och skit i alla måste, jag borde inte, jag kan inte. Jag är mig själv närmst och varför ska jag visa mer hänsyn än alla andra. Nä! Nu ska jag leva!

Ikväll ska jag vara vuxen och prata med exet för första gången, vi har väl en del att prata om vad gäller barnen. Jag tror väl att jag anar hur samtalet kommer att avslutas men jag hoppas på det bästa... Problemet är att vi inte tycker att "det bästa" är samma sak...

Jag firade min födelsedag med mina fantastiska föräldrar igår. Nu blir det carpaccio igen, framför tvn! I love you! Vi har haft en kul och skön helg men tiden går alltid så snabbt. Nu har de åkt igen. Men vi ses alldeles snart igen...

Jag hann även med ett besök hos min favorit-familj igår. Min lilla gudson har blivit en riktigt stor kille så igår var det 5-årskalas. Han har även blivit storebror till en liten prinsessa så vi firade dubbelt. Jag blir som förbytt med en bebis i famnen.
Det där är ganska mysigt…

Kolla det högra fotot... Ha ha... The rocker!

Dumma anka!

Det lönar sig inte att suga tjejer...
Paul Anka lämnar Anna Anka. HUMOR!
Dessutom! För mycket sex dödar förhållandet!?
Ha ha ha! Sjukt klipp, lyssna och häpna.


Jisses...

The Ring

Äntligen helg efter en jobbig jobbvecka... Men nu är den slut och jag ska spendera helgen tillsammans med mina föräldrar. Det ska bli så mysigt! Imorse sa jag hejdå till dottern som åker till pappa över helgen. Jisses vad fjantig jag är, det blev omsminkning i bilen. Sonen stannar hemma eftersom mormor och morfar är hans absoluta favoriter i hela världen och det är inte så ofta vi ses.

Idag fick jag se en bild på min ring efter att den blivit tillfixad... Dåligt fotad... Det finns stenar på "baksidan" också. Och så ska den ju vara matt, inte blank. Jävligt jobbigt, men nu är den borta för alltid, min egen-designade förlovningsring... Enjoy it!
Bye bye the Ring...
CYNA (C Ya Never Again)
Ha ha ha... Tiger Woods och Elin, join my party!!! Med min sjuka humor blir likheterna hysteriskt roliga...

MIN SVÅGER BEHÖVER HJÄLP!
Desto fler visningar han får på youtube, desto större chans att han vinner en resa till Sydafrika! Lite dåligt ljud, med ett proffsigt framträdande!

Ut med gammalt in med gammalt...

Min energi håller i sig. Haft lite pyssel med ljusen och har börjat rota i garaget. Jag har hittat kartongvis med gamla kläder som nu passar mig igen! En ny "gammal" garderob. Gamla Dieseljeans i massor och imorse hade jag svårt så att välja... Vilka problem. Nä, nu ska jag på äventyr.
Ciao!

Me in laaav

Och så kom kylan! Brrrrr! Bara snön som fattas så man kan vara ute lite. Fast ärligt talat så skippar jag gärna hela vintern och bosätter mig på en tropisk ö långt borta. Sol som förföljer mig hela dagarna och sand mellan tårna... Åhhh... Ja, tillbaka till verkligheten. Åker snart till lite bättre klimat iallafall så igår beställde jag nya solbrillor!
Style a la pilot, för det har jag ju inga sedan innan... :)
Min nya kärlek är just nu



Uhhh... Me like! Modell Charley

Läste en jävligt skrämmande artikel i Aftonbladet om ett galet fucking äckel som våldtar gravida kvinnor... Hur sjuk är man då??? Jag ska absolut se på Efterlyst ikväll! Det kan väl inte vara så svårt att sätta fast någon som är 25-35 år, bryter på svenska och har tandställning. Kanske inte så vanligt med tandställning i den åldern. Det här svinet is going down!

Polisens fantombild

http://www.aftonbladet.se/nyheter/article6220767.ab