Dagismöte

Då var det dags för möte på dagis igen.
Jag, mannen, vår psykolog och dotterns ansvarspedagog.
Vi har gjort en handlingsplan tillsammans och målet är att dottern ska gå på toaletten själv, utan påminnelser eller tvång.
Vi ska ha toafest med toalettsagor, ballonger, snacks och musik.
Psykologen kommer hem till oss på torsdag och är med oss och tränar.
När planeringen var klar satt vi kvar och pratade.
Psykologen tyckte det var ytterst märkligt att dottern bara fått resurs mellan kl 9-13 just för att den kommun vi bor i faktiskt är väldigt generös vad gäller stöd till barn med diagnoser.
Då kom det fram att det faktiskt inte finns resurs till henne utan det finns extra resurs till hela gruppen. Det är tack vare henne som det finns pengar, dagis får 22000 kr i månaden för hennes behov men hon får ingen glädje av dem…
De har chans att vara i små grupper nu med mer personal men dottern får ingen som fokuserar på bara henne. Det är ju det hon behöver och det är det vi kämpat för.
Nu har de tagit in fler barn i gruppen (22 st) för att de faktiskt har mer personal!!!
Nu är det krig!
Pedagogen sa att förkolechefen har sökt ett speciellt bidrag för dottern och att de hoppas att det kommer någon heltidsresurs till hösten. (!)
Det här känns inte riktigt rätt och jag tänker ta reda på hur det här egentligen gått till.
Psykologen sa att hon kommer att skriva ett intyg till kommunen och därefter ska jag be om att få se dotterns beslut skriftligt!
Nu bråkar de med fel mamma!