Jag är en sån där "ja-sägare" och nu är det många bollar i luften.
Jag jobbar fortfarande 100% och jag har lovat mig själv att när vi får vårdbidraget, då kan jag gå ner. Och nu har vi ju fått det...
Men hur fasen ska jag då hinna med allt på jobbet?
Och om jag inte går ner i tid, hur hinner jag då med allt hemma?
Hur går det med den där kloningen???
2 DO
Jag har inte lämnat in alla betalningsunderlag till grannen för revision av samfällighetens utgifter. Borde gjort det veckan efter mötet. Dessutom ska jag kopiera upp alla gamla protokoll till alla nyinflyttade. Skulle gjort de för flera månader sedan.
Måla staketet, det skulle gjorts för tre år sedan!
Tapetera i sovrummet, bort med brunt!
Plasta in dotterns bilschema. Inhandla en sån manick.
Tvätta och städa i tvättsugan. Kaos!
Rensa barnens garderober.
Åka till tippen med massa skit, det har jag skjutit upp sedan förra sommaren. Allt står i garaget som man inte kommer in i, vilket leder till nästa projekt... Garagestädning!
Vi isolerade garagevinden förra året men fortfarande ska det upp ett golv.
Det ska jag lämna över på mannen på något sätt.
Trädgården... Är på G, jag har börjat...
Byta vindruta på bilen, fick anmärkning vid besiktningen.
Tvätta bilen invändigt, det ser ut som vi haft barnkalas i bilen!
Lacka om en brytskada på bilen, känns motiverande.
Innan året är slut ska jag byta bil, det har jag bara sagt i två år.
Mina föräldrar kommer till oss om exakt en månad och då ska iallafall hälften av allt vara klart.
Plus att jag måste hinna putsa fönster och storstäda innan de kommer.
Jag utbildade mig till simtränare förra hösten och har nu sett till att inte ha någon som helst sovmorgon i veckan. Lördagen tränar sonen, söndagen tränar jag min grupp.
Och torsdagkvällar spenderas också i simhallen.
I helgen är jag ledig men då ska vi till svärmor.
Och när jag tänker på allt jag måste göra blir jag så trött att jag inte orkar göra någonting!
Och då undrar jag vad jag glömt att komma ihåg...
När jag är hemma behöver jag fokusera på barnen och mannen jobbar kväll varannan vecka så då blir absolut ingenting gjort. Det är ju knappast så att man säger till dottern att leka själv medans mamma bara ska...
Jag behöver semester för att jobba ikapp.
Mannen försökte vara snäll och skulle hjälpa till med tvätten.
Det här har vi gått igenom säkert 10 gånger.
Titta vad det står i plaggen!
Nä, så fel kan det väl inte bli...
JODÅ! Han torktumlar allt! Tvättar allt i samma temperatur.
Och så vill han att man ska vara tacksam!
För vad, att jag får tvätta om all skrynklig tvätt?
Ahhh...
Och så säger mannen att jag inte ska stressa upp mig så jag får anfall.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar