Autismcenter igen

Då var det äntligen möte på Autismcenter. Vår psykolog tyckte inte att hon kände igen dottern i utredningen och läkarutlåtandet som gjordes under förra året.
Det är såklart positivt men jag tycker nog inte man kan göra det uttalandet efter att ha träffat dottern två gånger och totalt mindre än två timmar.
Jag tror att hon vill ”ta bort” ADHD diagnosen, det lät så.
Hon tyckte att det som gör att hon får den diagnosen lika gärna kan vara hennes autism. Eller tvärt om för den delen.
Och jag kan väl kanske delvis tycka att det kan stämma men det är ändå massor med kunninga personer som gett henne två diagnoser… Kluven…
Men vi kommer inte att göra något nu, det blir först om två år.
Förut kunde dottern vara tillbakadragen när hon träffade nya personer och blev liksom avskärmad. Hon ville inte ha ögonkontakt och blev bebis.
Nu är det helt annorlunda!
Hon kan fråga en helt främmande människa, vuxen eller barn i affären om hon får komma hem till henne. (Oftast tjejer.)
Personen ifråga blir oftast illa till mods och vet inte riktigt hur de ska bete sig.
Jag brukar släta över det och gå vidare utan någon närmare förklaring.
Folk som hon känner igen i tex affären går hon fram till och kittlar eller klappar på magen! Av glädje över att se personen men det kan alltså vara en mamma till ett barn på dagis som hon bara känner igen till utseendet och som inte vet vem hon är.
Hon är bra söt min lilla Skrutt men det är ju inte alla som gillar att bli kittlade av ett i deras ögon främmande barn.
Nu ska vi i alla fall prioritera att jobba med toabesöken och vi ska börja på måndag med ett möte tillsammans med dagis. Längtar!