Är det inte det ena...

så är det det andra...
Igår klagade sonen över magsmärta. Det har han gjort lite från och till i två veckor.
Han har ont ganska högt upp i magen, vid magmunnen.
Kan tänka mig att han varit lite stressad efter en period av stök i skolan och av dåligt uppförande hemma. Jag fick lite dåligt samvete över att jag inte tagit det på allvar,
troligen har han fått magkatarr!
Imorse såg han riktigt blek ut och klagade över magen och jag såg på honom att han inte mådde bra. Jag ringde till husläkaren och fick en tid på förmiddagen.
Väl där gjorde läkaren en väldigt grundlig undersökning. Sonen är världens friskaste (peppar peppar, ta i trä) i vanliga fall och åker på någon enstaka magsjuka om året. 2008 vabbade jag 4 dagar för honom.
Iallafall... Sonen fick lämna blodprov och urinprov och var inte alls så nöjd över det.
Läkaren klämde och kände.
-Svaren kommer på onsdag, ring mig då.
Happ...
Kommer till jobbet efter lunch och berättar läget.
En kollega berättar att sådär var det för henne, tills hon upptäckte att hon var glutenintolerant!
*SUCK*
Nä, inte det! Så just nu hoppas jag nog att det är magkatarr... Hemskt att hoppas så men i relation till det andra känns det bättre.
Jag var så upptagen med sonens problem att jag glömde bort mina egna provsvar.
Allt var ok, jag lider inte av kaliumbrist!
Ja... To be continued...