Diagnos

Jag började med mitt bloggintresse först när min dotter utreddes på BUP. Nyfiken på utgången så fann jag nog faktiskt svaren i bloggarna långt innan vi fick hennes diagnoser. Ja, plural... Hon har ADHD och autismliknande tillstånd. Alla dessa frågor och funderingar man hade, vi delade dessa med så många andra. För något som har varit det värsta under den här perioden är folks okunnighet och behov av att uttrycka sin sympati som i mina öron blir ett hån.
-Det ordnar sig nog ska du se, det går över till hon börjar skolan... !!! HALLÅ!!!
Som om hon fått en förkylning som kommer gå över.
Eller folks tro att barn med diagnoser måste ha ett speciellt utseende.
-Hon som är så söt, va synd... (!)

Jag blev också förberedd på att slåss för våra och hennes rättigheter vad gäller allt från resurser till bidrag. Oj, vad jag läst många sorgliga berättelser... Så nu har det blivit vår tur att kämpa.
Då jag fasat det värsta så måste jag säga att jag är positivt överraskad. Vi har inte fått svar ännu från Försäkringskassan men vi hade en jättetrevlig handläggare. Jag har en bra magkänsla! Kommunen har också glatt överraskat med stöd genom LSS. Vi får avlösarservice både i och utanför hemmet och det blev vi erbjudna utan att be om det.
Där vi har våra problem är faktiskt på dagis. Vi får inte den resurs vi behöver men skam den som ger sig! Vi sökte resurs innan vi fick diagnoserna och fick då 5 timmar/vecka.
Efter diagnoserna och ett läkaruttlåtande där det tydligt framgår att dottern behöver vuxet stöd fick vi det dubbla. Och hur tänker man då??? Efter samtal med förskolechefen har vi fått lovat att vi får resurs mellan 9-13 men sen då? Hon är på dagis 9-16... Nu har vi iallafall bokat ett nytt möte och idag är den personal som är ansvarig för vår dotter på utbildning på Autismcenter. Vi hoppas att det ger något!

Nu är det vår i luften och krokusarna börjar titta fram i rabatten.
Tänk om man bara fick njuta av det...


Mina första vårtecken i den inte så välskötta trädgården.

Idag var jag på sonens utvecklingssamtal. Både mannen och jag skulle gå men han kom inspringande när det var några minuter kvar... Som vanligt...
Sonen går i tvåan och gillar inte skolan särskilt mycket vilket framgick ganska tydligt av mötet.
Han pratar och stör på lektionerna och jag har haft väldiga åsikter om barnens enorma mängd läxor. Det var något av de punkterna jag hade tänkt ta upp på dagens möte. Men...
Det visade sig att han har så mycket läxa för att han inte får något gjort på lektionerna. Och hemma är han förbannad för att han måste göra sina läxor och skapar dålig stämmning för alla.
Gapar, skriker och kastar saker. Smäller i dörrar och svarar uppkäftigt.
Jag blir irriterad över att halva terminen gått utan att jag fått veta att han inte sköter sig. Nu ska jag ha mailkontakt med hans mentor iallafall. Vad hände med världens mjukaste kille? Söker uppmärksamhet? Vi försöker verkligen ge honom egen tid och därför är dottern borta varannan lördag. Usch, orkar inte riktigt med det här också...
Vi ska testa med ett belöningssystem där han kan samla poäng till olika prylar eller upplevelser med början nästa vecka.