torsdag 14 maj 2009

Sista försöket...

Jag letade upp alla namn och telefonnummer jag kunde komma över som kunde vara till hjälp. Första samtalet gick till chefen för ESU (Enheten för stöd och utveckling).
Mannen svarade och satt därefter tyst i 20 minuter och jag babblade på. Han ställde några frågor och jag förklarade. Jag gav såklart mitt omdöme vad gäller förskolechefen och berättade allt om alla de situationer vi varit i. Mannen var lugn och sansad medans jag var så emotionell och hoppade från situation till situation.
Jag ursäktade mig flera gånger och förklarade vad vi fått utstå. Att vi hade kommit så långt med toaträningen och det gick så bra. Tills det slutade fungera på dagis och nu fungerar det inte alls. Gång på gång fick jag svårt att prata och tårarna rann.
Mannen i andra ändan sa till slut att han kommer se till att dottern får det bra och att han personligen kommer att kontakta förskolechefen. Jag behövde inte ringa fler samtal på min lista.

Gissa vem som ringde ett par timmar senare???
Yes, förskolechefen.
Hon var så bitsk och arg och försvarade sig och skyllde ifrån sig vad jag än sa.
-Jag tror att vi har kommunikationsproblem, säger hon.
No shit Sherlock!
Hon försökte övertala mig om att den gamle tanten skulle vara bra för dottern men att hon inte skulle ansvara utan endast vägleda???
Den vi ska ha kontakt med ska vara samma som idag. Bara det gör bevisar att tanten i fråga är någon som inte kan hantera ansvar. Vi som är hennes föräldrar har ibland svårt att hantera hennes utbrott, trots och allt annat som följer med diagnoserna. Hur ska en gammal orörlig, virrig tant hantera henne? Hon måste ha någon med tålamod, fantasi och finess som kan leka.
Men förskolechefen kommer i alla fall att sitta med på mötet imorgon tillsammans med mig, mannen, dotterns pedagog och två psykologer från Autismcenter.

Vi har bestämt oss i alla fall. Får vi inte en bra resursperson så byter vi dagis till hösten. Vi skiter i vems tår vi trampar på, det enda viktiga här är vår dotter och vi gör allt för att hon ska få möjligheten att utvecklas. Vår psykolog har redan rekommenderat ett annat dagis och flaggat för att vi finns. Dock ska vi göra ett sista försök att få en annan resursperson först.
Vi får se hur det går idag, det här är deras sista chans!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar