Huvudet upp, fötterna ner

Idag tog jag mig till jobbet. Jag ringde min chef och berättade vad som hänt igår och varför jag inte varit på jobbet. Han tyckte att jag skulle stanna hemma hela veckan och vila men det klarar jag inte. Måste ha något att fokusera på mer än att tokstäda, byta larmkoder och rensa.

Jag går kurs på Autismcenter varje fredag. "Han" och jag har varit där tillsammans men det är jag som gör allt hemarbete, registreringar, fucking belöningssystem mm. När vi var där förra veckan var stackaren helt slut efter nattliga äventyr så han somnade mitt under genomgången! Alla såg och det var otroligt pinsamt. Idag fick jag ett sms där det stod: "Jag skulle gärna vilja vara med på fredag för våran dotters skull. Vad tycker du?"
HALLÅ!!! Att sitta där och sedan inte göra ett skit av det vi lär oss hjälper knappast vår dotter. Jag vill absolut inte köra någon maktkamp om barnen, barnen ska träffa sin pappa... Men just nu behöver alla landa och jag och barnen åker till Italien på söndag. Minisemester bort från allt.

Ut med skiten!

I söndags kom jag över hans gamla mobiltelefon när jag städade och guess what... Den jäveln har varit otrogen. Inga tvivel, sms:en vara väldigt tydliga och det har pågått sedan i somras... Så nu åkte han ut! Jag kastade ut honom och allt annat som har en nyans av brunt!

Jag och barnen åkte till våra underbara vänner medans han tömde sitt skit. Ville inte att barnen skulle se... Nu har vi ingen tv, tv-bänk, han tog Wii (som han fått men som barnen använder typ dagligen) Detta är placerat i ett förråd, alltså han behöver inte det just nu eftersom han bor hos vänner. Vilken fantastisk pappa va? Tänker ju bara på sina barns bästa. Det är inte mig han straffar, det är "bara" barnen. Att han vill fortsätta straffa mig fattar jag inte heller, det är ju han som gjort bort sig! Hade det funnits en gnutta man i honom så hade han tagit sina kläder och dragit, men självfallet inte... Som tur är märker inte dottern någon skillnad, att pappa är borta är ju inget ovanligt... Sonen tar det hårdare men jag försöker få hans tankar på annat. Vi har egentligen levt olika liv i alla år. Han på sin krog och jag med barnen. Det är inte helt lätt att berätta för lärare och andra som måste veta och jag hatar när någon tycker synd om mig. Vad fan hjälper det??? Ja, det kommer att vara kaos ett tag men som sagt, det kan bara bli bättre... Tror jag...

Galet snyggt!

Mitt sovrum är klart! Ska "bara" hitta en snygg taklampa som passar till detta otroligt Sandra-lika rummet. Ända sedan jag var liten har jag älskat lila och flickrummet var lila, svart, grått och vitt. Gissa vilka färger mitt sovrum är nu? Tv:n åkte ut precis som allt annat skräp. Ska bara (igen) sätta ut en annons på blocket så jag blir av med skiten! Ut med det gamla in med det nya.
Läkarbesök imorgon, thank God!

Foto kommer snart!

Inte så positiv just nu...

Ibland blir ingenting som man tänkt sig och jag har liksom fastnat i den karusellen. Jag är ju en halvgalen, sprallig skånska som oftast gillar att vara JAG. Nu känner jag att jordens alla uppförsbackar ligger framför mina fötter.

Min hälsa är si sådär och verkar inte vilja bli bättre. Jag är otroligt tacksam över att ha kollegor och en chef som låter mig komma och gå fritt på jobbet. Det underlättar!
5 dagar till nästa läkarbesök och nu jävlar ger jag mig inte, lös mina problem!

Jag brukar bli ganska kreativ under mina kriser, likaså nu. Det hjälper liksom att städa och boa... Konstigt men en enorm lättnad, dessvärre kostar det.
Så nu bär det av till på nya shoppingäventyr till sovrummet.
Ni får se när det är klart!


Hösten är här och det är ganska mysigt med alla fina ljus.
Titta... Nu var jag positiv!

A very busy woman

Jag ber om ursäkt att jag inte svarat på de mail som skickats till mig.
Jag har varit upptagen med min hälsa och lite andra privata bestyr men jag är strax tillbaka igen och lovar att svara när jag orkar...

Projekt sovrum på gång...
Kolla in min nya tapet, OBS endast fondvägg alltså.
Sätts upp på fredag!

ZzzzZzzz

I helgen har jag sovit!
Helt ofattbart att man kan sova så många timmar... Ja, jag har hunnit med att vara i en simhall ca 10 timmar och såklart hann jag med en liten lektion golf. Jo, och ett träningspass med min simgrupp och en supersnabb brunch på Zink innan golfen. Lördagen som vi väntat på var här. Dags för Knatte Cup för sonen. Det gick bra, han kom tvåa i bägga sina heat men slutade på 30 och 31:e plats i hela tävligen. I ryggsimmet tog han personligt rekord med 7 sekunder.
Nytt rekord (50 m) 53.59. I frisim gick han från sin ett år gamla tid 55.89 till 46.99!!! Ca 9 sekunder... Jag trodde inte att han skulle simma under 50 sekunder så jag mutade honom med en skateboard... Jag vet att man inte får göra så men han behövde en sporre.
När han kom i mål skrek han till sin tårögda mamma:
-Känn på den! Underbart...

På bana 5 ser ni kungen...
Kalium...
Nu har det gått för snabbt upp, vilket också är farligt...
3,8 vilket är en ökning med 0,8 sedan förra måndagen.
Hopplöst det här men nu har vi minskat på medicinerna.
Jag mår i alla fall 100 gånger bättre!

Ja, när hann jag sova... men sovit har jag!

Bröllop i dagarna tre...

Oj oj oj vad livet är hektiskt ibland.
Jag har varit på 3-dagars bröllopet jag tidigare nämnt och det var verkligen gala!
Kväll nummer ett var det cocktail och jag hade en rosa söt liten klänning. Tack för lånet Mona!

Nästan redo för party...

Dag nummer två var det dags för gala/frack.
Jag kände mig så fin i min nya klänning, som en riktig prinsessa.

Jaha, och mitt kaliumvärde har dessvärre blivit lite sämre efter det här underbara bröllopet. Det skulle kunna bero på alkoholen faktiskt... Kalium 3,0 förra veckan 3,2.
(Betydligt bättre än 2,3 som jag hade när jag åkte in akut och hade hypokalemi som det så fint heter... )
Nu har jag tripplat min dos kalium, håller tummarna!

Det närmar sig simtävling för sonen. Han har väl ingen vinstchans men vi ser fram emot nya personliga rekord...
Golfen är kul och det har nästan blivit dags för uppspel! Jag har en sista privatlektion nästa helg, sen jäklar!

Sportig mamma, sportig son!

Om du visste hur trött jag är och hur ont jag har i mitt stackars huvud efter ryggmärgsprovet. Nåja, livet går vidare och barnen har inte riktigt det överseendet...
Gick och la mig tidigt igår och det är jag tacksam för idag.
8.45 var det samling i morse, sonen skulle tävla i SM i Biathle.
Underbar morgon och så här gick det:

Alla ÅSS:are samlas

En del av startfältet, sonen är yngst

Här springer en hjälte med bara en sko...

Det blev en fjärde plats...

Tredje och fjärdeplatstagarna...

Och mamma fick åka och spela lite golf...

Mys i mängder

Jag måste lära mig att tuffa till mig lite...
På kvällarna när jag och barnen sitter och myser framför tv:n innan läggning blir jag lurad. Och jag lär mig aldrig!
Dottern skulle gärna se på tv dygnet runt om hon fick och hon vill gärna att man ska titta med henne. Hon är normalt inte så kramig men just när det är 10 min till läggdax kommer det riktiga kramattacker. Hon klappar på mig och ser på mig på ett kärleksfullt och magiskt sätt som jag inte riktigt kan förklara. Det är ju så mysigt... Sonen är faktiskt alltid kramig och han brukar hålla om mig eller luta sig mot min axel. Det här är ju den bästa stunden på dagen och jag vill ju inte att den ska ta slut. Så de där 10 minuterna blir betydligt längre... Sen kommer fultricket! Dottern sover mestadels i vår säng men vi försöker få henne att somna i sin egen oftast... Men nu försöker hon vara så där gullig och vill att jag ska lägga mig med henne. Ofta faller jag för mysfaktorn och vad händer??? Jag vaknar mitt i natten med ryggont och kläderna på och har inte fått någonting gjort.
Men det är det värt, ibland...


Min älskade lilla son gjorde den här till mig när jag låg på sjukhuset.

Jävla Sverige

Lite kul, det är ju trots allt fredag!