I söndags kom jag över hans gamla mobiltelefon när jag städade och guess what... Den jäveln har varit otrogen. Inga tvivel, sms:en vara väldigt tydliga och det har pågått sedan i somras... Så nu åkte han ut! Jag kastade ut honom och allt annat som har en nyans av brunt!
Jag och barnen åkte till våra underbara vänner medans han tömde sitt skit. Ville inte att barnen skulle se... Nu har vi ingen tv, tv-bänk, han tog Wii (som han fått men som barnen använder typ dagligen) Detta är placerat i ett förråd, alltså han behöver inte det just nu eftersom han bor hos vänner. Vilken fantastisk pappa va? Tänker ju bara på sina barns bästa. Det är inte mig han straffar, det är "bara" barnen. Att han vill fortsätta straffa mig fattar jag inte heller, det är ju han som gjort bort sig! Hade det funnits en gnutta man i honom så hade han tagit sina kläder och dragit, men självfallet inte... Som tur är märker inte dottern någon skillnad, att pappa är borta är ju inget ovanligt... Sonen tar det hårdare men jag försöker få hans tankar på annat. Vi har egentligen levt olika liv i alla år. Han på sin krog och jag med barnen. Det är inte helt lätt att berätta för lärare och andra som måste veta och jag hatar när någon tycker synd om mig. Vad fan hjälper det??? Ja, det kommer att vara kaos ett tag men som sagt, det kan bara bli bättre... Tror jag...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar